RUT igen

Jag hade hoppats att RUT-debatten skulle vara över vid det här laget. Den rullar vidare... Av någon outgrundlig anledning är det lätt att läsa om hur förträffligt detta avdrag fungerar, nackdelarna hamnar mer i skymundan i media. Kanske för att många av Sveriges ledande journalister själva utnyttjar avdraget (som man kan läsa om här). Inget fel i det, men det är ett problem att beskrivningen av verkligheten blir så ensidig.

Vill ni läsa någon mer aspekt kan ni läsa här eller här.

I dagens NT fanns ett bra reportage om en kvinna som arbetar som städerska. Jag hittar det tyvärr inte på nätet, men jag ska återberätta lite snabbt.

Kvinnan säger att hon har blivit överröst med arbete sedan avdraget infördes, men hon hade fullt upp redan innan. Dessvärre kan hon inte ta fler uppdrag, eftersom hennes kropp inte klarar av mer än deltidsarbete eftersom det är så tufft.

Det är slitigt. Jag kommer knappt upp på morgonen, så stel är jag i kroppen.

Som enmansföretagare kan hon heller inte bli sjuk, så hon måste vara rädd om sig. Semester har hon heller inte kunnat ta under sina 15 år med företaget.

Drömmen är, säger hon, att ha ett kreativt arbete och att kunna sjukskriva sig när man blir sjuk. Så hon pluggar parallellt med städandet. Hon är tonårsförälder och skulle gärna ha städhjälp, men som hon själv säger allra sist:

Men som låginkomsttagare har man inte råd. Visst finns det orättvisor.
Fasiken vad man får kämpa för kronorna.

Den borgerliga alliansens jämställdhetssatsning låser alltså kvinnor i slitiga deltidsarbeten utan möjlighet till semester eller sjukskrivning. Men visst är det fint med kvinnligt företagande?

Ska vi prata livspussel (vilket vi tydligen ska göra) får vi inte glömma de mindre bemedlade kvinnornas dubbel(trippel)arbete och det pussel som de har i sin vardag. Utan möjlighet till avlastning med städning - avdrag eller ej.


UPPDATERING Om ni bara vill läsa en enda av de artiklar jag länkar till idag. Välj den här. Mycket läsvärd analys av Ann-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens Tankesmedja, som bl.a. skriver:

Vilka sociala tjänster är det viktigt att samhället garanterar, hur mycket kräver det i skatt, hur mycket skatt är vi beredda att betala, och vad får vi räkna med att betala själva?

Personligen tycker jag det är rimligare att vi betalar vår städning själva - särskilt med nuvarande skattenivåer - än att vi ska betala för barnens skolböcker eller behöva ta privata sjukförsäkringar får att slippa långa köer till en underfinansierad samhällelig sjukvård.