Bättre och bättre, dag för dag

Snorpan är inne på andra feberfria dagen. Härligt! Hon har fortfarande hemskaste rosselhostan så nätterna är fortfarande ett helsike. Nu sover hon lugnt i vagnen efter promenaden hem från svärmor. Eller, lugnt var kanske fel ord att beskriva det med, hon hostar och fiser om vartannat. Vakna lär hon dock inte göra efter nattens sömnlöshet.


Sambon har planterat blommor i blomlådorna (det ser lite ynkligt ut, men är ett stort steg för oss som mest använt våra balkonger som förråd och frukostmatsal). Balkongen börjar bli mysig. Måste köpa större möbler bara så vi får plats att sitta 4 stycken där ute, vi invigde den igår och hade knappt plats för glasen på bordet. Vi hann med både grillning och rosévin innan båda bebisarna vaknade och väckte varandra om och om igen. Till slut fick de vara uppe och det var en höjdare, tyckte de...

Studieslappandet igår tog jag igen idag. Rapporten är färdig (8 dagar för tidigt, hallelujah!), nu har jag bara en massa fysiologi som måste läsas in innan onsdag då ledigheten börjar! Jag är värd den här lediga helgen så det skriker om det. Bebis under ett år och helt nya studier är kämpigt. Mycket kämpigare än jag trodde, men så är iofs sjuksköterskeutbildningen vid Linköpings universitet känd som en av landets bästa. Tur det för trött är jag. Pust. Sova hela natten i natt, Snorpan?

Sol+feber=Ingen studiemotivation

Sitter hemma, ensam i två timmar och borde vara sjukligt aktiv med pluggandet. Men, DET GÅR INTE. Jag är rastlös och försöker smita från mig själv konstant. Dumt, dumt, dumt. Snorpan är fortfarande sjuk, så när hon är hemma är det bara att bära som gäller, eller vara säng. Nu är hon och sambon ute med vagnen lite, för att jag ska få lugn och ro ett tag.

Vad gör jag med den? Jag funderar på att diska, jag bloggar, jag kanske ska ta en fika osv. Läser alldeles för lite om aktionspotentialen och retledningssystemet. Och jag VET att jag kommer bli vansinnig på mig själv på måndag för att jag läst för lite och på onsdag för att jag inte kan lägga undan skolböckerna då, med gått samvete, för härlig, välförtjänt och behövd lååånghelg. Nåväl, hit the books igen, Sabina. Vila får du göra sen!

Picknick & musik

Vi har bokat biljetter, jag och sambon. Sommaren och hösten bjuder på mina (och till viss del sambons) favoriter i musik-Sverige. Knäppt att det sammanfaller och underbart! Hursomhelst är biljetterna nu bokade och betalda.

3 augusti ser hela familjen dessa två från picknickplats här i Norrköping, kan man föreställa sig en bättre turnékombination. Underbara Eva och fantastiska, oefterlikneliga Peter.









Sen i början av oktober kommer detta textgeni, som skrivit låten som Snorpan fått sitt namn ifrån, hit till Norrköping. Läs bara dessa rader:
Vacker är den som reser sig, som vågar tro
Som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro
Över hav av bitterhet, över ödsligt nattkvarter
Vacker den som är sårbar, vacker den som ser
Du är vacker Isabella, som ett rådjur i skogen
Ulf Lundell Isabella














Det är skönt att ha detta att längta efter, särskilt som Snorpan i natt fått feber och varit vaken till och från. Stackars liten. Hon verkar piggare nu iaf, hon går omkring på köksgolvet med dammsugaren som lära-gå-vagn. Man ska inte underskatta alvedon och nässpray...

Inställd skola igår med effektiva studier och långpromenad som ersättare. Hann dessutom med att sätta in lite bilder i album. Har nu bara två år kvar av foton fram till dagens datum. Idag blir det lite plugg nu, innan föreläsning och träning i eftermiddag. Men, egentligen vill jag helst av allt bara klä på mig, gå ut i solskenet och köpa en stor latte och blåbärspaj med vaniljsås. Nu.

Tack för kommentarerna efter förra inlägget, nu känns det bättre :) Men, vem är du anonyma?

Är det någon där?

OK, Anna jag vet att du läser min blogg utan att kommentera varje gång. Du är ursäktad eftersom jag sällan kommenterar på din blogg fast jag läser dagligen. Men är det bara du, Anna, som läser min blogg? Om någon annan där ute läser om mitt stillsamma liv i Sveriges sjätte(?) största stad (säger nog tyvärr mer om Sveriges storlek än om Norrköping) kan ni väl skriva en liten kommentar!? Kära, underbara familjen där i vilda Väsby - hänger ni med? Det är ok om ni inte gör det.

För er som inte vet så klickar man på raden nedan (där det oftast står 0 kommentarer) och sen kan man skriva sin kommentar. Please do everybody. Känner mig lite ensam i cyberspace.

Igår - Skola, tom i huvudet, brödbak, bada snorpan, busa med snorpan, strykning av ALLT i strykpåsen, långt, härligt telefonsamtal med A och sen te och nybakt bröd i soffan när sambon kom hem.
Idag - Seminarie i skolan, gick magnifique, sedan pluggpluggplugg med basgruppen.
Nu - Nytränad och på språng in i duschen.
Sen - Middag, fotoalbumspyssel (hopefully, Isabellas är tämligen ofixat) och fika i soffan.

Här kommer jag!

Min lilla älskling håller på att ge sig ut i världen. Jag inser visserligen att det dröjer innan hon ger sig ut själv, men hon har verkligen blivit mer självständig de senaste månaderna. Hon nöjer sig inte längre med att gosa i mammas eller pappas knä särskilt långa stunder. Hon kan nu säga da-da (pappa och ibland mamma), tizza (titta) och da (där) och igår röjde hon runt på barnkalas i flera timmar. Mer och mer självständig. Häftigt att få följa!

För mig är det turbo som gäller, extraväxeln i. Det är intensivt, men jag känner fortfarande att jag hänger med och inte ligger efter - det känns ovant och mycket lyxigt! Är en dålig vän som knappt hör av mig, hänger med på aktiviteter som sambon ordnar, men tar inga initiativ själv direkt. Även det känns ovant.

Helgen bjöd på deklaration, städning, storhandling, kalas, besök hos nya bebisen (jätteliten, jättelätt och supersöt) och alldeles för lite sömn. Snorpan har vaknat typ varannan timme de tre senaste nätterna. Känner mig kocko, när kommer den lediga helgen? :)

Nu blir det skola igen i några timmar, sen ska jag busa med snorpan och hennes kompis I, som ska hänga hos oss, hela kvällen. Sen hoppas jag på en hel natt av törnrosa-sömn.

Snorp, snorpigare, snorpigast

Har fikat, ätit godis och ätit lite till i väntan på middagen idag. Rundade av med fläskpannkaka med lingon till middag. Mår som jag förtjänar nu... Snorpan och sambon köpte bärstol på vägen hem från Linköping. Begagnad Haglöfs, verkar toppen.

Ett annat sätt att bära stora barn. Älskar bärsjalen, den är mycket bättre än bärselen!

Att äta gröt med händerna var kul, att bli tvättad efteråt var inte lika roligt.

Snorpan älskar apelsin, man kan knappt visa en utan att hon blir tokig, och skyndar man sig inte att skala så hon får smaka en bit blir hon JÄTTEarg.


Snorpan sov på det märkligaste sättet igår när vi kom in i rummet, kanske blir det ombonat och mysigt så där. Fast foten ut genom spjälorna känns ju inget vidare för mamsen.


Hon har blivit så stor, vår lilla tjej! Nu reser hon sig upp och släpper taget. Hon rasar förstås på en gång, men trägen vinner heter det ju. Hon tycker ju uppenbarligen att hon inte behöver hålla i sig, så rätt var det är går det kanske.

När jag tror mig veta har jag mest kvar att lära...

...som de gamla grekerna sa (eller iaf borde ha sagt, så smarta som de trodde sig vara. Eller var det kanske det som gjorde att de inte sa det? Jaja.)

En lärdom, so far, på sjuksköterskeprogrammet är att ju mer jag tror mig veta om kroppens funktioner desto svårare är det att lära sig. Det är bra mycket lättare att vara helt blank, då går informationen in mycket lättare. Ta kolhydrater t.ex. Jag trodde jag visste en hel del om denna omtvistade beståndsdel i vår kost. Och visst vet jag en hel del, som att potatis är rikt på kolhydrater osv. men vad hjälper det när man ska lära sig om spjälkning, eller jonernas sammansättning. Nada. Efter ett par timmar har jag nu lyckats med att kartlägga hur de fungerar på ett ungefär (tror jag), det blev en A4, och då ska det ändå bara ingå i bakgrunden till min Näringsvärdesrapport. Jesus. Här kan ni få en snabb sammanfattning:

"Stärkelse spjälkas till glukos, laktos spjälkas till galaktos och sackaros ger fruktos. När kolhydraterna ska absorberas från tarmen sker det genom sekundär aktiv transport kopplad till natriumpumpar från epitelcellerna till vävnadsvätskan."

Tacka vet jag retinol ekvivalent, som jag knappt hört talas om än mindre vet vad det är. Ska bli spännande att lära sig!

Sittandes i biblioteket är det lite spännande att fundera på vad alla läser till. Hon med kavaj och högklackade stövlar? Skulle ha gissat på juridik, men det finns visst inte här, kanske ekonomi? Fördomsfull är jag verkligen inte :) I min grupp på lärrhögskolan brukade vi roa oss med denna syssla under rasterna på universitetet. Tilläggas bör att de gånger vi fick chansen att kolla om vi gissat rätt brukade det visa sig att våra fördomar var läskigt nära sanningen.

Väntar på E som ska komma och plugga med mig. Skönt att komma bort hemifrån, kanske kan få något gjort då - äntligen. Tyvärr bygger de om campus så det är ett himla oväsen i biblioteket. Well, well, tack för iPoden så omgivningen kan kopplas bort litegrann och kolhydraterna studeras.

Dajjan, glass any day!

Nu ska jag hoppa på proteinerna.

Ödmjuk och liten

Jag bär dig
jag är din vän
jag bär dig
när du inte längre orkar själv
jag bär dig
P. Jöback

Livet är bräckligt. Har varit förskonad från smärta på många sätt genom livet, men plötsligt blir människor i min, mer eller mindre nära, omgivning sjuka.

Jag gråter med er som sörjer, jag oroas med er som bär en ständig oro och jag önskar så innerligt att jag kunde göra något för att era liv ska kännas lättare, om så bara för ett tag!

Psykosomatiskt

Det här med flickan i Stjärnsund får mig att må fysiskt illa, gråtfärdig och förbannad på en och samma gång. Dessutom gör det mig livrädd och mycket ovillig att någonsin släppa Snorpan med blicken, och det skrämmer mig. Vad får man för barndom om man inte kan cykla hem från fotbollsträningen? (Fast snorpan ska hålla på med inomhussport, har ingen lust att stå i slaskväder och heja). Eller kunna leka på baksidan utan att oroa sig att nåt psyko eller organtjuv ska komma förbi. Rädslan känns farlig och leder nog inte framåt, men hur ska man göra då? Kommer inte kunna sova ikväll.

Marathonpluggandet hela dagen igår, när snorpan och sambon var på möte, har inte gjort någonting tydligare i skallen. Snarare tvärtom. Till slut hoppas jag att de faller på plats - alla hormoner, kapillärer, körtlar och filtrationer. Lost in space :) Fast vänta nu - är jag inte lite klokare än i fredags ändå?

Efter att min jakt på Birkenstocks misslyckats ("min" modell finns inte att få tag i verkar det som) har jag nu beställt dem, superbilligt, från Tyskland. På nätet. Suveränt!

Vaccination och skola imorn, nu te i soffan.

Fina gravidisar

Anna är gravid, och en sån där lyckost som blir framflyttad på ultraljudet. Tre veckor. Inte undra på att magen ser så stor ut. Du är så fin, Anna!

Jag såg en massa gravidisar häromdagen, de strålade (tänk vad fort man glömmer att man inte känner sig strålande så värst många dagar under de där 9 månaderna, eller så är det bara slutet som är tufft kanske). Det var nästan, men bara nästan, så att jag blev sugen igen. Fast sen har jag spenderat eftermiddagen ensam med fina snorpan och insett att jag nog inte orkar dela min uppmärksamhet mellan två små underverk. Inte än.

Njurföreläsning idag, vi vandrade inåt i organet tills vi var på sån nivå att man inte längre minns var man började. Fråga mig om primär- och sekundärurin :)

Nu blir det bokcirkel för hela slanten. Lovely!

I grejer jag simmar, ge mig flera timmar

Bloggvakuum ett par dagar. Jag har så sjukt mycket att göra. Trots att jag pluggat tidigare känns tempot hysteriskt intensivt, no offence Lärarhögskolan, men det här är så mycket tuffare. Tur att det är roligt också, annars skulle jag lägga av direkt.

Snorpan har börjat shoppa inför Greklandsresan om sisådär 9 veckor. Hon har ju insett att hon kommer behöva solbrillor, så vi styrde kosan mot Norrköping city för att se vad vi kunde hitta.

Det blev ett par coola Hello Kitty-glasögon. Visst är hon tuff?

Samtidigt som tempot höjts med 800% i skolan har Snorpan blivit så pass stor att man verkligen kan börja prata familjesamordning, ingen liten skrynklig bebis som ligger på en filt längre, kan man säga. Storhandling, städning, matlagning, nattning, dålig sömn, storhandling, städning, matlagning, nattning, dålig sömn - om och om igen. Som grädde på moset hysteriskt studietempo. Börjar bli trött. Samtidigt får jag så oerhört mycket energi från henne, hon är ljuvlig. Nu reser hon sig mot saker och har blivit stor plötsligt, sen vänder hon sig mot en och ler stort. Fantastiskt.

Bulorna börjar dock bli frekventa, de verkar komma med rörligheten. Idag la hon en tunn filt över huvudet och kröp runt. Det verkade jätteroligt ända tills hon kröp in i bokhyllan, två gånger hann hon med innan vi hann fram till henne och tog bort filten. Stackars huvudet!

En mindre ljuvlig sak som hon börjat med är ett falsettskrik utan dess like, man tror att fönsterrutor, glas och trumhinnor ska spricka. Det är nästan så jag blir tokig, men det märker hon så då blir hon tyst, tittar på mig och pussar med munnen. Hon vet hur man ska göra iaf...

Det där med statistik

Träffade våra mentorer på utbildningen igår. De berättade att de var 80 i klassen när de började sin utbildning och nu på termin 5 var de bara 35 kvar. Jesus, ingen upplyftande statistik direkt. Jag ska fixa det! Ska ju bli barnmorska någongång i framtiden, så då ska sjuksköterskeutbildningen klaras av. It's as simple as that. Eller hur?

Klarade tentan! Ett steg på vägen. 30% kuggade, så är jätteglad att jag trots mina farhågor klarade den. Nästa tenta brukar tydligen 50% kugga på. Bara att bita ihop och köra på, men det där med graviditet och fler bebisar får nog vänta.

Apropå barnmorskor; har ni sett Barnmorskorna på onsdagkväll i SVT? Igår fick man äntligen se en förlossning jag kunde känna igen mig i. Och jag menar inte hon som födde i bilen. I första avsnittet var det någon som skämtande krystade ut bebisen, något missvisande kan jag tycka, men kul för henne.

At last

Solens strålar värmer upp jorden
väcker dem som sover till liv

vaknar utan en enda elak tanke

och vill bara väl

O. Ljungström

Efter en helg av städning och magsjuka känns det underbart att veckan har börjat med två fantastiska vårdagar. Dessutom ligger jag bra till studiemässigt, är ifatt och lugn. Livet känns helt enkelt finfint just nu! Latte på uteservering med sambo, snorpan samt O & I, kändes perfekt idag på eftermiddagen och jag myser fortfarande av att våren visat sig, även om den bara är på tillfälligt besök.

En sak som snurrar i huvudet är hur folk med flera barn pallar. Jag och sambon var däckade i magsjuka i lördags natt och söndag. Snorpan, som äntligen blivit frisk, var piggare än på länge och ville inte alls ligga i sängen med oss hela dagen. Hon ville mycket hellre krypa omkring, klättra på saker och busa. Det orkade vi inte riktigt, kan man säga. Hur gör ni som har flera barn? H&K - grattis till nya underverket! Nu när ni har två får ni klura ut hur man gör och sen berätta för oss. Min gissning är att man bara andas djupt, kämpar på och hoppas på det bästa. Och älskar med hela hjärtat förstås. Precis som man gör med bara ett barn.