Wilhelm

I torsdags kom han äntligen vår lilla Böna, numera kallad Wilhelm (eller kanske Vilhelm, får se vilken stavning vi enas om).

Jag kan inte med ord beskriva hur stort och ärofyllt det känns att än en gång få välkomna ett barn till jorden. Han är ljuvlig, liksom sin storasyster och jag ser fram emot att lära känna honom.

Familjebesök

Jag tänkte att vi ska försöka undvika att bara frossa i övertidsdagar... Det kan så lätt bli tjatigt. Mamma, Patrik och syskon var på besök i helgen. Norrköping bjöd på sol, så helgen var mysig som tusan!

Cykelrace & glassätning i Folkparken
Himla praktisk glass med uppsamlingsbägare

Vackra blommor i Rhododendron-dalen

Mormor-mys

The man, the myth, the legend

Festligt

Räknaren börjar räkna uppåt. Dock utan att ändra texten. Undrar om det är för att dagarna på övertid ska kännas lite festligare?! Ju längre jag får vänta desto längre är det kvar liksom. Nejdå, än så länge går det ingen nöd på mig. Det är ju ändå positivt att dagen har passerat, då vet man ju att bebisen VERKLIGEN kan förväntas komma närsomhelst.

Tack ni söta som skrev att jag ser välmående ut. Jag tycker att jag ser otroligt höggravid ut, men ni är snälla!

Vad händer med räknaren?

Idag är det ju den stora dagen. Den kommer med största säkerhet passera som vilken annan dag som helst, jag tänker dock stanna i sängen åtminstone hela förmiddagen. Är jättetrött. Min stora fundering just nu är vad som kommer hända med bebisräknaren här till höger när dag 0 är passerad, vad står den på imorgon? Spännande!

Jag är sprickfärdig...

men fixad i håret.

Kläderna är tvättade & lagda i byrån. Några är t.o.m. provade av Snorpan! Särskilt byxorna med hjärtan, de vill hon väldigt gärna ha på sig.

Blöjorna på plats. Hjälp, min lilla tjej kommer snart att framstå som jättestor.

Vagnen är bäddad med mina hemsydda lakan.

Och imorse fick du prova Snorpans napp genom naveln. Vi är klara, Bönis, du kan komma nu.

Kärleksfull uppmaning

Snorpan är hemma och skrotar idag. Hon bäddar gärna ner sin docka i vagnen och spjälsängen osv. Idag ställde jag undan dem och sa jag att jag inte vill att hon ska leka mer med dem. Då svarar Snorpan Bönis kommer snart - så långt som vanligt. Men sen fortsätter hon med att gå fram till magen, klappa på den och säga Bönis kom ut nu!

Den som påstår att småbarn bara lallar runt kan inte ha träffat många. Varje dag fascineras jag av kopplingar, sammanhang och klurigheter.

Ingen bebis ännu. Nu börjar jag bli väldigt sugen på att träffa den lilla vilden därinne. Snorpan är också sugen. Bönis kommer snart säger hon övertygande. Trist att snart är ett så svävande begrepp både för henne och mig (och för Bönan uppenbarligen).

Fixade håret igår, ska sommarfixa fossingarna idag innan skolan och sen är jag liksom klar för bebisens ankomst. Välkommen! Mamma har snyggat till sig för att klara några månader utan fysisk omsorg.

I helgen var pappa & Monica här. Jättemysigt! Vi visade upp det vackraste/härligaste Norrköping har att erbjuda och solen hjälpte till att ytterligare försköna. Snorpans lockar fick lite hjälp av frisör-M att snyggas till, så nu är burret lite jämnare.

Wiho

Nu har jag gjort allt jag kan påverka skolmässigt, kan bara vänta på att seminariedatumen ska komma och se om det är så att jag kan gå. Har också fått tentaresultatet, idag faktiskt, och jag klarade den!

Ska snart hämta Snorpan och sen kör vi lite sommarlov-light i helgen!

Lilla familjen firar 1a maj

Äntligen var det dags för 1a maj. Jag älskar att gå i tåget och kände mig riktigt laddad! Dagen började med en bilresa på en timme ungefär eftersom maken skulle 1a maj-tala i en liten östgötsk kommun på vischan.

Han var fullkomligt fenomenal, det jag hörde.

Jag jagade ju 22-månaders busfrö under tiden.

Busfröet herself, alldeles stillasisttande med säsongens brillor på näsan.

Efter det lugna firandet styrde vi kosan mot den östgötska stad där vi äntligen skulle gå i tåget. Vi hann med en promenad i solen, längs vattnet, innan samlingen på stadens torg.

Maken grabbade en fana, vi var laddade till tusen - snart var det dags att gå!

Vi laddade lite på olika sätt, Snorpan sparade på krafterna.


Kolla vad sugen jag ser ut! Jag kände mig oövervinnerlig och trodde på fullaste allvar att jag skulle fixa den 45 minuter långa vandringen till Folkets park. Döm därför om min förvåning då jag redan efter 150-200 meter var tvungen att kliva åt sidan! Jag fick sammandragningar till tusen och såg hur luckan till de framför oss i tåget blev större och större.

Ordväxling mellan mig och maken:

Jag: Jag klarar inte det här. Kanske måste ta bilen till Folkets park.
Maken: Ja, det kanske är lika bra. Hittar du till bilen?
Jag: (ledsen över att inte orka och chockad över min låga fysiska kapacitet)

Jag?? Ska jag åka själv? Men, ska du fortsätta gå då?
Maken: (förstår nog här att det egentligen bara finns ett bra svar på den frågan) Njae, men jag hittar ju inte till Folkets park.

Vi tar iaf bilen alla tre och njuter av solen i Folkets park innan tåget ramlar in och påminner mig om hur tråkigt det var att jag inte orkade.


Vi hann till Kolmården en sväng också i helgen. Snorpan testar hur det är att vara Lille Skutt - verkar kul.

Jag och Snorpan hälsade på Bamse och Lille Skutt.
Snorpan var sunt skeptisk till gosedjuren i jätteformat.

Befriande ointressant

I denna utmaning ska alla svar börja på samma bokstav som ditt förnamn.

1. Vad heter du? Sabina
2. Ett ord på fyra bokstäver: Skoj
3. Flicknamn: Stella
4. Pojknamn: Sune
5. Yrke: Sjuksköterska (såklart)
6. Färg: Skär
7. Klädesplagg: Skjorta
8. Mat: Smörgås
9. Sak i badrummet: Skrubborste
10. Plats/stad: Stockholm
11. En orsak att vara sen: Sammandragningar
12. Något man skriker: Stopp!
13. Film: Sex lektioner i kärlek
14. Något man dricker: Sockerdricka
15. Band: Scorpions
16. Djur: Sabeltandad tiger
17. Gatunamn: Södra promenaden
18. Bil: Saab
19. Sång: Snälla, snälla, snälla

Jag sitter med sista skoluppgifterna i detta nu. Snart, snart färdigt med det jag kan styra själv. Ska blogga om min 1a maj, men det blir nog inte förrän kanske imorgon. Ingen bebis ännu. Och snälla, börja inte fråga riktigt än.