Här kommer en till...

Fotograf: Björn Sorkin

Vi fick lära oss ett fototrick när man pussas på bild, man får liksom inte pussas på riktigt för då ser ansiktena helt mosade ut. Så här fejkpussas vi lite, eller ska precis göra det iaf. Säg till om ni vill lära er tricket, kan ju vara bra till alla bilder som ska tas i jul. Nej, skojade bara. Pussas på riktigt, hela tiden!

För övrigt har min fantastiska dotter namnsdag idag och nallefest på förskolan, jackpot! Hoppas hon tycker att dagen är mysig. Ikväll blir det tårta - förfirning för mig med sambons släkt (till Snorpan har jag sagt att vi firar henne också, vet dock inte om någon av de andra vet om det).

Världens snyggaste!

Fotograf: Björn Sorkin
Hunken på bilden är min blivande make. Vem visste att det bodde en modell i den långa kroppen?

Att det är vår bröllopsfotograf som tagit bilden under provfotograferingen gör mig lugn i sinnet. Om vi ser bra ut en vanlig söndag, då finns det goda chanser att våra bröllopsbilder kommer vara en stolthet att spara till eftervärlden.

Fredagsnöje

Efter att ha varit hemma med sjuk Snorpa hela dagen (särskilt sjuk är hon inte, men hon har varit lite risig i kistan och då får man inte vara på föris) har vi ätit hemgjorda hamburgare och badat. Sambon och Snorpan tittar nu på något program om fiskars pubertet(?) medan jag sitter och lyssnar på orgelstycken på nätet och undrar hur i hela världen jag ska ta mig igenom det där bröllopet utan att gråta ihjäl mig. Musik rör verkligen min gråtnerv.

Jag fick sätta sond

Jag var nervös och kände mig lite fumlig, men jag grejade det. Tack för tumhållning! Hemma har vi precis ätit varsin glass för att fira...

PME

På mitt schema för idag står det: 13.00-15.00 PME, vilket betyder Praktisk Muntlig Examination, vilket betyder att jag ska dra ett patientfall och utföra det praktiska moment som "ordineras". Jag vet att jag kan det, är bara orolig att jag ska glömma något i den lite skumma situationen. Ni kan väl hålla tummarna? Tack!

Rapport- check

Nu är rapporten inlämnad. Ett orosmoment bortlämnat, får hoppas den håller bara.

Eftermiddagen blir plugg inför praktiska examinationen nästa vecka och så ska jag laga quorn-gryta innan jag hämtar lilla älsklingen.

Sympatikuspåslag

Påvägen mellan skolan och Snorpans förskola sprang jag in i en matbutik får att handla lite (2kr/kg för morötter och vitkål, klart man passar på). Vid fruktdisken ser jag en mamma slå till sitt barn efter att ha väst/skrikit något hotfullt till henne. Jag blev så upprörd att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Först sa jag: fy fan med avsikt att hon skulle höra (modigt), sen funderade jag på att ringa någon och liksom pika henne genom att berätta i telefon i närheten av henne (ännu fegare). Jag var så upprörd att jag hade hjärtklappning och tårarna väldigt nära. Det blev alltså så att jag tillslut inte kunde låta bli att gå fram och säga till henne att jag tyckte det hon gjort var förjävligt och att jag aldrig sett något så kränkande. Hon såg jättearg ut och skakade på huvudet.

Resten av min stund i affären kämpade jag mot gråten samtidigt som jag var livrädd att hon skulle komma upp bakom mig och vara superförbannad. Är det inte sjukt att jag är rädd för hennes reaktion och att jag därför nästan inte sa till? Allvarligt talat, jag är en stark anhängare av att alla barn är allas barn , vi måste värna varandra och våga säga ifrån. Men i situationen var jag inte så kaxig. Fy fan vad svårt det var och vad skakig jag fortfarande är.

Jag fattar att hon säkert haft en jättejobbig dag, kanske har hennes dotter varit supertjatig/bråkig/jobbig hela eftermiddag eller rent av hela veckan, men det spelar ingen roll. Man får aldrig, aldrig slå sitt barn!

Snorpan hjälper till

Snorpan älskar att göra det vi gör och dammsuger gärna lite med pappan
eller torkar golvet med en papperslapp hon hittar någonstans.
Den som snackar om hushållsnära tjänster som ett sätt att få mer tid med barnen är ute och cyklar, tror jag. Visst vore det skönt att slippa städa, på ett sätt, men samtidigt är det ingen lockande tanke att ha andra ta hand om min skit .

Efter att vi varit och handlat tog hon självmant en av kassarna
(en superlätt, med bara skräp iofs) vi packat ut från bilen och stack iväg.
Jag och sambon stod och gapade i förvåning.

Snorpan "hjälper" mig att skriva rapport.

Förutom att städa, tvätta och handla hann vi med en eftermiddagsfika med scones och latte på Waynes, inköp av födelsedagspresent till min mamma och beställning av vigselringar. Fantastiskt vad mycket man kan få gjort en lördag, antar att det är en följd av att sovmorgon numera innebär att man går upp senast kl. 8.

Fredag igen!?

Ärligt talat, det snackas mycket om att man ska ta till vara på tiden när barnen är små för de blir stora så fort. Visst, så långt är det sant. Problemet är bara att man inte är noga med att tala om att barnen inte blir stora fort utan att det är tiden som går hysteriskt fort efter att man fått barn. Det hade jag behövt bättre beredskap för. Jag menar - fredag igen? Vad hände?

Ganska jobbig natt i natt. Snorpan har ju flyttat in i eget rum och sover allt som oftast hela natten innan hon kommer in till oss. Det har dock hänt två gånger den här veckan att vi vaknat av att hon lagt pussel eller pysslat med något annat där inne, vilket får till följd att hon hunnit piggna till och inte riktigt vill somna om igen. I natt innebar det att hon och pappan var vakna 4.15-5, medan jag låg kvar i stora sängen och lyssnade efter ljud som kunde tyda på att hon kanske behövde sova med oss, att hon mådde dåligt eller var rädd e.dyl.

Helgen blir busy-busy, trots att jag har som strategi att vara ledig från skolan kvällar och helger. Nu i helgen går det helt enkelt inte, för mycket som ska lämnas in/redovisas/examineras.

Vi ska göra roliga mysgrejer också, annars orkar inte jag med veckorna. Det blir nog fika/leka vid lekplatsen i folkparken och förhoppningsvis en tripp till badhuset faktiskt. Min lilla Snorpfisk älskar vatten, så det vore nog en höjdare en höstruskig helg.

Såhär ser det ut:

Injektion, infusion, venprovtagning, blodtranfusion, kateterisering, PVK, sond, nervsystem, immunsystem, feber, mikrobiologi, lindra oro, interkulturell omvårdnad, Katie Eriksson, lagar, SOFS, kommunikation. osv.

Svettigt. Nu blir det möte med s-kvinnor.

Förresten så är det här mitt 100e inlägg. Kul att det blev så festligt!

Dags att börja?

Jag har precis läst ett sånt där mejl, ni vet, som handlar om en kvinna som fått hemska droger i sin drink och sedan blivit våldtagen upprepade gånger. Mejlet skickas för att uppmana till att man ska vara försiktig och inte lämna sin drink utom synhåll. Min instinktiva reaktion är att titta på Snorpan och säga: Var rädd om dig, lämna aldrig din drink utom synhåll när du går ut sen i framtiden! Hon svarar (såklart): Mamma, haha, galigulkulumala. Hon är klok hon!

Ett under av effektivitet

Skippar två föreläsningar idag. Hoppas att den prioriteringen är riktig, det känns så i magen. Är ett under av effektivitet. Jag har nästan skrivit klart hela bakgrunden i min rapport, nu på förmiddagen. Den som jag har fasat för och som har gjort att jag inte riktigt kommit till skott. Nu är alveolerna undersökta och befolkningsstatistiken framtagen. Nu ska jag bara försöka få tag i varför folk flyttar till storstäderna och vilka beståndsdelar avgas har. Piece of cake.

Nu vankas lunch, rester från helgen - nachotallrik. Min och sambons favorithelgmiddag för tillfället, lagom svennigt/slabbigt/supergott.

Vi har köpt årskort på kolmården för nästa år. Så himla häftigt! Vi kan åka och kolla på delfinerna en lördagförmiddag utan att fundera på det i en evighet. Helgen efter kan vi ta med oss matsäck och klappa getterna en eftermiddag. Eller vad vi nu känner för. Jag längtar!

Här är min fredagkväll

Uffe var magnifik! Jag är fortfarande salig. Han var fullkomligt fantastisk och stämningen var otrolig! Känns dock skönt att inte tillhöra den skräniga, fulla skara fans som fullkomligt gjorde bort sig och fick åthutningar av sin husgud.

Idag är jag supertrött och hade hoppats på sovmorgon, men 6.40 tassade Snorpan in utan avsikt att somna om, trots en sen kväll igår.

Fantastisk dag

Skola hela dagen som vanligt = ingen självstudietid (=en ännu starkare känsla av att inte hinna det man ska).

Har fått min VFU-placering. Ska vara på ett äldreboende i stan, kanske 15 minuters gångväg hemifrån. Fantastiskt skönt då vissa blev placerade i Valdermarsvik (för er som inte vet ligger det ännu mer på landet än Norrköping, rykten säger att det tar 1.5 timme med buss - enkel resa). Jag hade tur!

Samtal med tandsköterska om vikten av tandborstning och en koll på Snorpans tänder. Inget nytt under solen direkt, men skönt att få lite cred för sin fina dotter. Alltid roligt att höra att det inte bara är vi som tycker att hon är så härlig.

Faktiskt lite ork att göra en studieuppgift efter middagen. Jippie!

Fantastisk Snorpkväll! Ganska tidig välling, fortsatt lek och gos, tandborstning, pyjamas, saga och sång tills hon somnade nära, nära i sin stora säng med perfekt plats för bredvidliggande mamma.

Idol och kvällsfika.

Tänkte avsluta kvällen nu och föreslog sambon att vi ska gå och lägga oss. Han svarar "Nu?? Men nu börjar ju lyxfällan" Well, alla prioriterar vi ju olika. Jag ska gå och lägga mig iaf.

Imorgon är det fredag (vart tog veckan vägen?) vilket innebär psykologiseminarium, en effektiv eftermiddag och sedan UffeUffeUffe!

Snorpan tassar!

Nu har det hänt! Igår morse vaknade jag av ett litet fnitter från Snorpans rum och sen tassande steg genom lägenheten, plötsligt hade hon tagit sig till min huvudända där hon ställde sig och sträckte sina armar mot mig. Så vi fick morgonmyset utan att ha hämtat lillsnorpan (som hittills har suttit i sin säng och ropat mamma eller pappa tills någon av oss kommit och hämtat henne). Imorse hände samma sak igen. Tasstasstass och sen uppsträckta armar. Idag hade hon dock plockat med sig tre små skor när hon gick förbi hallen.

Min underbara lilla tjej. Jag kan knappt skriva om henne utan att bli sugen på att springa och hämta henne på förskolan. Tur jag kan motstå impulsen - hur skulle det annars bli med rätten till tolk, penicillin, immunförsvaret och interkulturell omvårdnad? No good.