Gå ut och var glad

Vi går mot bättre tider

Här verkar svininfluensan ge med sig. Nu jobbar maken på att mota den begynnande halsinfektionen i grind. Penicillinet ligger på apoteket och väntar, men helst vill han slippa och febern verkar släppa ändå. Än så länge har jag & barnen klarat oss. Peppar, peppar. Jag är tröttare än tröttast efter två nätter av barn som vaknat i skift. Längtar efter flera timmars sammanhängande, ostörd sömn! Den dagen kommer, jag vet ju det, men det är inte så lätt att komma ihåg när det känns som tyngst. Försöker komma ihåg att njuta av den här (underbara) tiden som ändå är försvinnande kort i en mammas & en bebis liv.

Ömk

Maken är sjuk, troligen svininfluensan, är inne på 5e dygnet med feber, snart 4e dygnet med riktigt hög sådan. Det är jättesynd om honom. Vi börjar med att slå fast det.

Men det är lite synd om mig också. Jag är TRÖTT, inte bara för att jag inte sover. Barnen sover nämligen ganska så bra, men jag är trött i kroppen, huvudet och överallt. Ärligt talat, att han är sjuk innebär i stort sett att jag varit ensam med barnen i 4 dagar & nätter. (Jag vet att vissa är ensamstående föräldrar, jag beundrar dem!) Snorpan vill aldrig sova, idag blev jag så arg på henne. Maken sov, fjunis var ledsen och hon skrattade, sparkades och skrek när jag försökte få henne att sova. Så frustrerande. Och så jobbigt att ha varit arg. Det ger mig otroligt dåligt samvete.

Vill också spendera 4 dagar i sängen.

Nu sover de dock, alla tre, och jag tänkte ett tag göra dem sällskap. Tror inte jag har ro till det just nu dock, så kanske ska slå mig ner i soffan och se Sex and the city-filmen.

Och förlåt mig Anna för att jag inte ringt idag, men jag har inte hunnit under dagen och nu orkar jag helt enkelt inte.

Lyxproblem

Jag vill så gärna ha nya upplagan av Vår kokbok, bara för att den är så himla snygg. Vi har den gamla som vi använder flitigt, så egentligen behöver jag verkligen inte köpa den nya. Ojoj, dagens i-landsproblem kanske.

Något att begrunda

Bortse från det där med Gud om det känns svårt att ta till sig. Innebörden är vacker oavsett, tycker jag.

Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga.

Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss - skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande?

Egentligen - hur kan vi undgå att vara det?

Du är ett barn av Gud.

Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.

Det ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra.

Vi föddes för att förverkliga Guds härlighet inom oss. Den finns inte bara i några av oss; den finns i alla. Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.

När vi gjort oss fria från vår egen rädsla, gör vår närvaro andra automatiskt fria.

Nelson Mandela, 1994.

(troligen skriven av Marianne Williamson)
Översättning: Sten Arkstedt

Höstsolar

Snorpan bakar

Snorpan ägnar sig ibland lite åt sin lillebror,

ofta sjunger hon en sång för honom eller vaggar hans stol.

Barnen växer och jag tänkte ge er lite av mina solstrålar denna grå höstdag. Samtalet med prästen Elisabeth var precis lika skönt som jag väntat mig & hoppats. Nu är psalmer & sånger valda så jag och Fjunis ska ägna en liten stund åt att öva in dem.

Magkänsla & tro

Nysjungen och nyfikad känns livet glatt idag. Alla lakan är tvättade, nya dammsugaren finns att hämta hos postens ombud och vi har familjetid att se fram emot trots alla jobbande helger. Jag och fjunis har precis varit på babysång i församlingshemmet, vet inte vem av oss som gillar det bäst. Trivs gör vi iaf, båda två. Och sång är ju bra för humöret så den här dagen har startat fantastiskt bra!

Jag är glad att dopet närmar sig, det känns pirrigt i magen att tänka på den vackra ceremonin för min lilla, underbara son. På måndag ska vi träffa prästen, "vår" präst, som jag är evigt tacksam att jag har fått träffa. Faktum är att samtalet vi hade inför Snorpans dop har betytt otroligt mycket för mig, på många sätt. Kanske lägger jag ut orden om min tro en annan dag, men just idag känner jag bara.

Surmorgon

Jag är sur idag. Måste göra mig av med det och tänker mig att en lista på allt jag är sur över skulle göra att jag kan släppa det. Så här kommer surlistan, lika bra att låta bli att läsa om du känner att humöret är lite halvdåligt annars kanske jag smittar av mig.

*Dammsugaren är trasig så här går man runt i ett nydammsuget grustag.
*Min goda dyra müsli var ganska onödig tyckte maken, tills jag köpt den. Då var den jättegod att äta.
*Snorpan maskar (fattar att det inte är det hon gör, men det känns så) på morgonen, särskilt när fjunis är ledsen, trött och varm i vagnen.
*Maken är borta fredag och lördag, men jag ska dela valsedlar på söndag morgon så jag kan inte åka till Väsby tidigare i alla fall.
*Det är rörigt hemma & vi behöver boka tvättstugan, men jag väntar fortfarande på att jag ska orka bry mig om det efter 20.00 när barnen har somnat.

Ah. Känns genast bättre. Nu ska jag kittla fjunis och dricka kaffe.

Stolt

Min man toppar listan.

Storasyster roar

Att ligga och gunga i badrummet när mamma gör sig i ordning måste vara jättetrist enligt Snorpan. Enligt henne behövs alla dessa leksaker för en 3.5 månaders bebis ska stå ut. Det där blommiga ni skymtar är för övrigt den snuttefilt jag sytt till lillebror. Full of love.

Våldet kryper ner i åldrarna

När maken precis har kommit hem vill Snorpan gosa lite, men det går rätt fort inann hon ledsnar på en så odramatisk aktivitet. Plötsligt får hon en idé:

Snorpan: Jag hämta kniv, nypa pappa lite. Kommer få plåster, ja-a, blir litet hål.

Var har hon fått det ifrån?

Dagens status = God!

Lillebror är happy-happy, han slog på stort och sov 20-05. Gör gott för oss alla! Idag har vi hemmadag, vi myser. Han älskar när jag "äter" honom på halsen, så det gör jag. Tur att ingen ser mig när jag jollrar Nu kommer mamma och äter upp dig, min lilla gubbe-bubbe!

Jag väcktes vid 4 inatt av att det landade grejer på mig, när jag vaknade såg jag Snorpan springa in i sitt rum, hon återvände snart med kudden. Hon hade redan lämnat Gos, kanin & pepparkakan i sängen - det var de som hade landat på mig. Sen gosade hon in sig mot min hals och vi somnade gott.

Jag oroar mig för svininfluensan, vet att det är meningslöst, men jag kan inte låta bli.