Sabinatastic

Jag har sloganizat mitt namn, efter tips från Maryams blogg. Kunde jag få en bättre slogan? Tror inte det. Självklart måste bloggen nu byta namn!

Syster Sabina

Två tuffa dagar på sjukhuset är över. Tyvärr, skulle gärna ha varit där mer! Jag har varit helt slutkörd, men efter en fantastisk dag med familjen så känner jag mig alert igen. I onsdags somnade jag så fort jag kom innanför dörren. Missade pulkautflykt med korvgrillning, men jag orkade bara inte!

Fältstudiedagarna var långa och tuffa, mest för att det var så oerhört många nya intryck, men också för att jag verkligen inte är van vid att stå och gå oavbrutet i 8 timmar. Samtidigt har det varit fantastiska dagar, som verkligen övertygat mig om att jag har gjort rätt val. Det känns skönt i magen och jag längtar verkligen tills jag ska få komma ut igen i höst!

I natt, strax efter att jag kommit hem från sjukhuset, skrek snorpan till. Sambon springer dit och ropar på mig att jag ska komma. Det visar sig att hon har kräkts ner hela sig och hela sin säng. Vi som inte har haft plastad frotté i på flera månader pga att det aldrig har behövts fick nu bittert ångra det, kan man säga. Idag fick vi alltså styra våra fina bil mot babyproffsen för att köpa en ny madrass, resten åkte direkt in i tvättmaskinen. När vi ändå var på babyproffsen passade vi på att köpa en sulky och lite annat smått och gott. Såklart - inte kan man väl bara köpa det man åkte dit för?

Vi har dessutom hunnit med att boka en semesterresa. Hit bär det av i början av juni, ska bli jätteskönt!

Trots nattens kräk var det som vanligt en strålande glad tjej som röjde omkring hela dagen, kanske för att hon pga kräkset fick sova mellan mamsen och pappsen hela natten, det gillar hon. Ingen skedsovning för oss inte.

Tänk att hon har hunnit bli nio månader! Så stor, och samtidigt så liten. Det är fascinerande hur väl man kan känna någon som ännu inte kan prata, mer än ett tack förstås, någongång ibland, om man är väldigt tydlig med varsågod:et. Känner henne nästan lika bra som jag känner mig själv. Och vilken lycka att vi delar på föräldraledigheten. Det är underbart att se vilken kontakt sambon och snorpan har. Det känns ovärderligt, så pengaargumentet när man pratar om föräldraledighet känns aningen svårt att förstå faktiskt. Det är värt de (eventuella) materiella uppoffringar man måste göra för att få en lycklig, harmonisk och mer balanserad familjesituation. Nu är ju alla inkluderade i vårt gemensamma liv på ett sätt som är svårt att uppnå om man inte är hemma på heltid.

Livet vänds verkligen upp och ner när man blir förälder och det är det häftigaste jag har varit med om! Sambon pratar om tre-fyra barn till, låter som många tycker jag, jag minns fortfarande förlossningen alltför väl. Men det klart, kan mamma så kan väl jag ;)

Och ditt namn var?

Sabina - Sjuksköterskestud.

I morgon är det dags. 07.00 börjar passet på sjukhuset och det ska bli så himla spännande! Namnskylten och inneskorna är framplockade, samåkningen roddad - nu ska bara naglarna klippas så är jag redo för morgondagen.


Påsken bjöd på hela känslospektrat och var härlig, men avslutades med att vi pga snökaoset fick sova en extra natt hos mamma. Det var iofs himla trevligt, men själva omställningen (inga rena kläder packade, bilen redan packad när vi kollade trafiksituationen, sängen bäddad osv) var lite besvärlig. Well, det blev mysigt och byta om kunde vi ju göra när vi kom hem i morse, dessutom hann vi med att sjunga för W på morgonen och det var roligt!

Fredag med film och soffmys, lördag med fika med äldsta vännen samt påskmiddag med familj och släkt, söndagshäng med syster & fina kusinen och måndag med födelsedagsfirande för lillasyster.

Påskharen kom, W & V hittade varsitt ägg, tur!
Påskharens fotavtryck
Sambon förevigade

På det hela taget finfint, och samtidigt jätteskönt att komma hem! Snorpan har varit jätteförkyld med feber i helgen så sömnen har det varit si och så med. Idag mår hon bättre, tack och lov, så förhoppningsvis kommer hon sova bättre i natt. Kanske har även hon saknat sin säng. Nu väntar uppackning av resväskan, lite mer tvättning och sen natt i egna, sköna sängen.

Glad påsk!

Nu blir det snart veckans andra pass på F&S, sen lunch med svärmor. Efter det börjar påsklovet, då sticker vi till fina familjen i norr :)

Glömde!

Kolla duktiga sambon vara upprörd och ledsen här.

Urcellen Ellen

Vad roligt att ni hittat hit och lämnat en kommentar pappa & lillebror!

Timmarna mellan 8 och 12 idag spenderades med urcellen Ellen och proteinsyntesen. Känner mig helt förvirrad, det surrar aminosyror och tripletter fram och tillbaka i huvudet. Lunch med Bitterfittan och lite gråt faktiskt. Ibland får man veta saker som vänder livet upp och ner. Idag var en sån dag, jag har fortfarande inte tillåtit mig att tänka på det som jag skulle behöva. Det har inte funnits tid.

En förskolevisning hann vi med också, måste hon börja i förskolan? Det är så mycket att tänka på. Genuspedagogik verkar bara existera som begrepp i teorin, men knappast i praktiken. Skogsutflykter verkar också vara något man kan önska, men knappast få. Vi bor ju trots allt "mitt i stan". Blä. Sambon och jag får snöra på oss vandringskängorna och hellyhansen bärstolen och ge oss ut själva helt enkelt. Samtidigt är det ju omöjligt att på ett studiebesök i en förskola få någon verklig bild av verksamheten. Det allra viktigaste är att snorpan trivs med kompisar och pedagoger och att vi känner oss trygga. Sådant är omöjligt att se eller få grepp om när man går en "visning". Vi får göra som vi har gjort när vi har köpt lägenhet - gå på känsla.

En ganska pissig dag, med irriterad Sabina, räddades av fantastiskt trevlig middag hos H&K på kvällen. Tack för det!

Nu har sambon fixat te och jag ska förtränga att jag har omvårdandsteorier att kartlägga, en proteinsyntes att förstå och uppbyggnaden av cellen med DNA/RNA att nöta in. Simma lugnt.

Klappa händerna när du är riktigt glad!

Snorpan kör fortfarande applåder, känner mig som värsta rockstjärnan, så fort jag visar mig applåderar hon. Hon har börjat göra små pussar med munnen också, men de känns fortfarande lite diffusa och kanske mest syns för att vi vill se dem...

Vi blir lite osams om sladdar och eluttag, jag och snorpan. Hon drar gärna ut sladdarna och suger sen på kontakten. Känns inte helt bra för mamman, så jag säger konsekvent nej och tar bort henne därifrån. Nu har hon fattat att hon inte får, hon ålar nämligen fram och tar tag i sladden, sen vänder hon sig om och ler stort, som för att se hur reaktionen ska bli.

Dagen igår bjöd på skola med nya basgruppen och efterlängtat besök av Diana - long time no see. Jag visade cityflickan stan och hon fotade friskt som vilken turist som helst. Mycket trevlig dag som avslutades med familjemiddag för Dajana, hemma hos oss. Kan det bli bättre? ;) Det blev morot och vatten i soffan på kvällen för mig, fortfarande fikafri (två dagar - way to go!) innan jag somnade vid 20.45 som en annan pensionär. Var på jättedåligt humör på kvällen. Sockerabstinens? Läskigt i så fall.

Skolan i dag innehåll en 45 minuters föreläsning om ännu ett diffust PBL-fenomen. Antagligen klarnar även detta när man sätter igång. Nu ska här studeras - sjuksköterskeyrkets historia ska kartläggas, dessutom ska jag läsa in mig på några omvårdnadsteorier. So long, cowboys!

Varför gå när man kan hoppa?

Så spännande! Nya kursen började idag och nu känns det verkligen att det är sjuksköterskeutbildningen jag går. Vi fick våra fältstudieplaceringar (jag ska vara på en avdelning på sjukhuset här i nkpg -jippie!), hygienregler, namnskyltar och sekretesskontrakt. Det är så spännande och roligt så att jag nästan studsar omkring istället för att gå.

Helgen blev bloggfri, men det gör kanske inget eftersom min läsarskara är oerhört begränsad och jag träffade nästan er alla i helgen. Saknade lenets DÅK, men hade en lugn och mysig helg med årsmöten, coop-besök, middagsgäster, barnkalas, promenad och några fikor med familjen E-V här hemma istället. Snorpan mår bättre, så sotckholmsturen i påsk är nog (peppar, peppar) inte hotad.

Snorpan har lärt sig att klappa händerna så hon applåderar så fort hon får en möjlighet. I morse fick jag en liten applåd när hon precis hade vaknat och jag kom in i sovrummet efter morgonduschen - fantastiskt sätt att börja dagen!

Stora sockeravvänjningsprojektet har börjat (igen!). Den här gången ska jag verkligen anstränga mig, men tänker inte vara så tuff som vanligt. Nu ska jag träna så mycket jag hinner och orkar, fortsätta med det nikotinfria snuset och ha tydliga belöningar efter varje lyckad vecka. Den rena, svala människan utan laster (som jag givetvis egentligen är, men har gömt väl) får vänta. En sak i taget. JAg brukar falla på det annars tror jag, att jag ska bli så fantastiskt ordentlig på en gång. Som genom ett trollslag. Lyckas aldrig.

Första veckans belöning är en jättefin klänning till snorpan som jag har spanat in.

Kvar i stan - på landet

Bilen blev stående i garaget, ingen stockholmsresa för oss. Lillasyster har blivit sjuk så där kunde vi inte bo och att åka bort med sjuk snorpa känns inte som nån höjdare. Saknar familjen däruppe dock, så är lite ledsen. Vi missar dessutom lenets DÅK, det känns väldigt tråkigt. Härligt att du kommer hit snart Diana, så vi får ses ändå!

Fast vilken skön dag vi fick idag! Fika med O & I, museibesök med hela familjen E-V, grönsaksinköp på bondens marknad och nu lugn familjekväll. Lyxigt att kunna ta en sväng till museet spontant (gratis dessutom, det ni stockholmare!) och sen kunna handla lokalodlade grönsaker till helgen. Allt utan att först transportera sig ett bra tag.

Helgen bjuder på årsmöte i partiet, underbara A&G+gäst imorn kväll, på söndag blir det barnkalas och förhoppningsvis söndagsmiddag med familje E-V. En härlig uppladdning inför nya kursen med andra ord!

Nu ska jag baka paj, på gammal julskinka från frysen. Mycket spännande faktiskt, wish me luck!

Ljuva eftermiddag

Njuter riktigt nu. Muntliga delen av tentan gick finfint idag, jag verkar ha gjort ungefär som de övriga i min grupp så antingen blir vi alla underkända eller så finns det god chans att jag klarar mig. Dessutom är jag inte alls lika trött idag. Trött i hjärnan är jag, men inte sömnig, så jag har storstädat diskbänken och badrummet. Lovely. Konstigt att man kan njuta av en ensam eftermiddag när man städar, men så blir det kanske när den effektiva tid man har hemma utan att bli avbruten knappast existerar. Befriande att hinna göra något klart och ordentligt!

Det verkar ta tid innan man bor in sig i en ny lägenhet, särskilt med bebis. Känner fortfarande att vi har bra mycket kvar att göra innan vi kan känna oss "klara", har knappt fått upp lampor, än mindre gardiner. Well, well, den här gången ska vi låta det växa fram och riktigt bo in oss.

Hittade pärmen, älskling, den var där du trodde... Nu ska jag städa undan första kursen och göra blocket och plastpärmen redo för den riktiga sjuksköterskeutbildningen som börjar på måndag!

Har dessutom ett pågående fotoprojekt, sätter in gamla bilder i album (ständigt pågående?). Har kommit till maj 2006, så har bara ungefär två år kvar till dags dato. Så hinner jag blir det lite fler sidor i albumet och te innan sambon och Snorpan kommer hem.

Sabina

Brytningsfel, sömnbrist och disk

Kom precis från synundersökning, har tydligen ett mycket förvärrat brytningsfel på vänster öga. No wonder att jag tycker att jag ser suddigt på håll. Ska kolla i slutet av maj också för att utröna om mina grundfel beror på amning eller inte. Idag skulle det kunna bero på precis vad tusan som helst. Tortyrmetoden sömnbrist t.ex. Vi har inte fått sova många timmar i ett sträck i natt. Mest synd är det förstås om Snorpan som är sjuk och inte kan sova, men hon är ju lika pigg som vanligt på morgonen. Annat är det med mig och sambon - vaddå vålnader?? :)

Köket ser dessutom ut som hejkomochhjälpmig. Ska snart sätta på nån härlig uffe-skiva och sen röja ordentligt. Men varför egentligen, varför ska man känna ansvar för sånt? C skiter i om det är lite rörigt. Trött på det! Kan detta vara en bok för vår feministiska bokcirkel, Eva? Tror det.

Saknar en nyinköpt vit pärm som jag ska sätta in mina skolgrejor i. Vet du var den är C?? Den behövs nu, eftersom kursen är slut idag (jippie!). Fick mycket stark dålig känsla ang. tentan i natt. Kan vara min första kuggade tenta.

Pipbebis i sovrummet och nysattack

Just när jag skulle skriva att kvällslugnet infunnit sig vaknade Snorpan till i sovrummet. Tur att sambon har långa ben och genast är där och buffar någon minut till.

Det blev te och film i soffan i eftermiddags förresten. Fast jag somnade efter halva filmen, inte för att filmen var dålig jag är bara otroligt trött nuförtiden. Såhär trött har jag inte varit sen jag var nygravid. Det är tufft att plugga och ha en sjuk bebis, när sambon dessutom är iväg rätt många kvällar/månad. Lyxig med helt ledig eftermiddag! Har inte suttit ensam och softat i soffan i några timmar sen innan jag blev sambo, känns det som.

Det blev fiskbullar och fruktsallad till middag, det sistnämnda för att undvika liknande tröttattacker i framtiden. Har även inhandlat c-vitaminbrus för att boosta vitaminreserverna!

Efter allt tjat, Diana, nu är jag tillbaks i cyberspace. You better read :)

Godnatt!

Onsdag - känns som fredag

Samma lättnad som brukar kännas på fredagseftermiddagarna känner jag idag. Tentan avklarad. Den var svår, vet inte om det gick som jag önskar, men jag kan iaf slappna av tills den är rättad. Tjoho! Dessutom mår snorpan mycket bättre, så förhoppningsvis kan snart lilla familjen få sova en natt.

Snorpan har fått krupp, så härom natten satt i vi ett par timmar på barnakuten. Hon fick andas in adrenalin och vi fick medicin utskrivet. Tack och lov verkar inte krupp vara farligt, men jäklar vad rädd jag var när hon knappt kunde andas. Lilla, lilla snorpan så ynklig med väsande, ansträngda andetag. De två senaste kvällarna har snorpan fått medicinen vid middagen och sedan har hon och sambon suttit på balkongen i 20 minuter innan sänggående, då har nätterna funkat ganska bra. Inga sjukhusbesök har behövts iaf.

Känner lite skräckblandad förtjusning inför fenomenet blogg faktiskt, många som skriver blir så pretentiösa i sitt språk. Det blir så stelt och larvigt, ska verkligen anstränga mig för att inte låta som någon gammal byråkratfarbror. Säg till mig om jag slarvar!

Snorpan och sambon är i Linköping, så ska roa mig själv i eftermiddag. Har redan satt på en tvättmaskin som ska hängas, sen blir det nog lite disk och annat supertrist. Eller så skiter jag i allt och säter mig med tekoppen och boken i soffan. Ja, så blir det nog.