2011-05-18
Jogger
Det kanske är lite tidigt att ropa hej ännu, men jag är nästan klar med min andra vecka som joggare. Har laddat ner en fullkomligt fantastisk app till min telefon som genom ett schema långsamt bygger upp konditionen genom intervallträning. Det brukar vara mitt problem annars med träning på egen hand, att den saknar strukturer och då blir det lätt att sova vidare istället för att gå upp strax före 06.00 och springa den där halvtimmen. Men, nu gör jag det, 3 ggr/vecka till och med. Och det är härligt! Inte blir det sämre av att slingan jag springer här passerar häst- och får hagar och att större delen av turen går längs sjön;
2011-05-05
Myrspaning & utomhusmellis
Precis vad vi längtat efter!
Tvättstugan och internet har blivit installerat nu i veckan (äntligen tvättmaskin igen!) och imorgon kommer sladdsnubbarna och drar fram kablar till TV-uttaget. Nu längtar vi bara efter gräsmattan...
2011-04-22
Herregud!
Vi har flyttat in. Vi har nog varit utomhus mer den här veckan än vad vi varit sammanlagt under året hittills. Vilken kanonvecka vi haft! Vi har praktiskt taget bott på entrétrappan. C packar upp lådor, jag kämpar mot någon sjuka som verkar vilja ta över nu när jag har 4 dagar ledigt. Barnen älskar utelivet; myror! cykla! fika! och grannflickan som är jämngammal med I. De vill leka all vaken tid. So far, so good. Goa grannar, härligt väder och ett hus som känns som vårt.
2011-03-30
Vårspritt i benen
In med lurar i öronen, vänd näsan mot solen och känn energin spridas i kroppen. Texten är deppig, men energin oslagbar. Älskar'n!
Ruter till igen
RUT-avdraget debatteras kontinuerligt, mer eller mindre. Och ni som läser min blogg vet var jag står. Jag tycker att det är olyckligt att det i debatten nu mer och mer antyds att vi som är emot ett statligt subventionerande av barnvakter, städning osv. inte förstår den stora massans problem. Jag har bloggat om det här tidigare, och jag vidhåller att städning en gång i veckan eller hjälp att hämta barnen på förskolan bara är en symtomatisk åtgärd. Vi kommer inte åt grundproblemet på det viset. Om vi vill ha ett arbetsliv där föräldrar är välkomna, där arbetsgivaren ska tvingas ha förståelse för VAB, det s.k. livspusslet, tidigt hämtning för basketträning osv. så kan vi inte ha en subvention som uppmuntrar människor att lämna ifrån sig ansvaret för detta! Det är ju som att säga till arbetsgivare; Diktera villkoren, ställer arbetstagaren krav så finns RUT-avdraget som backar upp när det skiter sig där hemma.
Storstadsbon i medelklasskontext brukar lyftas fram i den här debatten, som den väljare vi förlorar genom att vara emot RUT. Jag menar att denna storstadsväljare har ett stort behov av en rad andra välfärdstjänster: Att det finns en tid på vårdcentralen när barnen eller man själv blir sjuk, att det finns en förskoleplats i närheten av hemmet (eller där man så önskar) när man behöver den, att pendeltågen går i tid så att man inte behöver använda sitt flexkonto pga lövhalka, att barnen har en trygg och stimulerande dag i skolan, en utbyggd föräldraförsäkring som kan innebära att man får en längre ledighet på t.ex. sommaren med sina barn, arbetsgivare som inte stänger dörren för föräldrar som vill kunna planera sina veckor lite i förväg osv osv. Listan kan göras lång.
Våra barn behöver sina föräldrar. Båda föräldrarna! Inte en nanny som kan hämta tidigt och minska det dåliga samvetet hos den hårt arbetande mamman eller pappan. Vår förskola ska vara så bra, barngrupperna så små och personalen välutbildad, så att det kan vara lugnt på eftermiddagen efter en lång dag. Låt oss börja satsa där! Dessutom skulle mindre barngrupper innebära rena hälsovinster för samhället. I samma artikel som länken om nannyn ovan hittar jag dessa citat:
"Rut-avdraget är ett svar på de välsituerade kvinnornas rop på hjälp. Det infördes i stället för att lägga de resurserna på en bra bemannad förskola, så att man lyfter bort skammen från kvinnornas axlar – för det är där den vilar" Annelie Nordström, ordf. Kommunal
Grunden till problemet är skammen på kvinnornas axlar, att det är vi mammor som förväntas lösa det med vår arbetstid så att barnen får korta dagar på förskolan. Precis! Avdraget blir alltså symtomatiskt.
"Det är som ett företag – familjen outsourcar det som man inte tycker är kul eller är bra på. Hämtning och frågan om vem som ska gå ner i tid ställer till mycket jobbigt i ett förhållande." Jeanette Gorosch, Vd på Nannynu
Nej, snälla, låt oss slippa se familjen som ett företag som outsourcar sånt som man inte tycker är kul eller är bra på. Och framför allt, baka inte in hämtning på förskolan i den kategorin!
Risken med RUT är dock precis den, att vi outsourcar familjens jämtställdhetsarbete. Vi gör att man slipper bråka om vem som ska VABa, vem som ska städa, tvätta, hämta tidigt osv. Eller vad säger ni om familjen som äntligen kan anställa barnflicka vitt, i vilken pappan som "älskar sitt jobb" jobbar 60-80 timmar i veckan medan mamman har gått ner i arbetstid. Vad innebär jämställdhetsvinsten i den familjen? Ingenting! Säg gärna att det är skönt att bli avlastad i hemmet, att det underlättar att det är billigt. Men, dra inte jämställdhetsargumentet. Jag köper det inte.
Nej, det är dags att kvotera föräldraförsäkringen 50-50! Hjälp pappor att ta sin plats som förälder genom att se till att det inte finns gamla stereotypa förväntningar att gömma sig bakom. Varken för kollegor, chefer, papporna själva eller för den del mammorna. Inkludera papporna från första mötet på MVC, till förlossningen, BVC och förskolan; uppmuntra till gemensam inskolning, se till att pappan får samma information om barnens dag som mamman får osv.
Det är ingen dans på rosor att leva jämställt. Inte alla dagar, men jag tror att det är värt det på sikt. Jag ser det som en skyldighet mot mina barn att se till att deras vuxna förebilder lever så jämställt som jag förespråkar att man ska göra. Dräför delade vi lika på båda våra föräldraledigheter och därför delade vi på inskolningar, därför är VAB-dagar samt hämtningar & lämningar noggrant uppdelade. Det är ett pussel och ibland blir vi osams - förstås! - när båda tycker att just sin grej just den där dagen är viktigast, men vi hanterar det i förväg och slipper ta diskussionen vid frukostbordet.
Det blir extra påtagligt med de tider som vårdarbete innebär. Jag är borta antingen frukost eller middag de dagar då jag är schemalagd. Det gör att vi verkligen, rent konkret, delar. Min man tar ett lika stort ansvar som jag för att vår familj fungerar. Och i vår familj innebär det ingen ambitionssänkning (annars handlar mycket om att slappna av när man diskuterar att släppa projektlederiet (läs t.ex. Familjens projektledare säger upp sig)), vi har samma ambitioner om familjetid, korta dagar på förskolan och närhet i relationerna, vi strävar åt samma håll. Däremot bråkar vi såklart, t.ex. om städning, denna evighetssyssla, och här har vi sänkt ambitionerna. Man kan inte få allt. Vi har valt att vara politiskt aktiva och ha en heltidssysselsättning dessutom, något får därmed stryka på foten, som t.ex. träning eller att syssla med någon hobby (där får helt enkelt politiken räknas in). Jag menar inte att vi är duktiga, för det tycker inte jag att vi är, jag ser de som sagt som en skyldighet. Min poäng är att det går, men att det kräver arbete, och jag tror att en utomstående kvinna (det är i stort sett bara kvinnor som utför RUT-tjänster) bara symtomatiskt kan utföra det arbetet.
Dagens Arena avlivar myterna om RUT. Läs!
Nalin Pekgul skriver en intressant debattartikel om vistelsetiderna i förskolan som klassmarkör. Läs gärna den, eller gå ut och ät en glass i solen. Jag ska strax ge mig av för kvällspass på sjukhuset efter en förmiddag i skolan.
Storstadsbon i medelklasskontext brukar lyftas fram i den här debatten, som den väljare vi förlorar genom att vara emot RUT. Jag menar att denna storstadsväljare har ett stort behov av en rad andra välfärdstjänster: Att det finns en tid på vårdcentralen när barnen eller man själv blir sjuk, att det finns en förskoleplats i närheten av hemmet (eller där man så önskar) när man behöver den, att pendeltågen går i tid så att man inte behöver använda sitt flexkonto pga lövhalka, att barnen har en trygg och stimulerande dag i skolan, en utbyggd föräldraförsäkring som kan innebära att man får en längre ledighet på t.ex. sommaren med sina barn, arbetsgivare som inte stänger dörren för föräldrar som vill kunna planera sina veckor lite i förväg osv osv. Listan kan göras lång.
Våra barn behöver sina föräldrar. Båda föräldrarna! Inte en nanny som kan hämta tidigt och minska det dåliga samvetet hos den hårt arbetande mamman eller pappan. Vår förskola ska vara så bra, barngrupperna så små och personalen välutbildad, så att det kan vara lugnt på eftermiddagen efter en lång dag. Låt oss börja satsa där! Dessutom skulle mindre barngrupper innebära rena hälsovinster för samhället. I samma artikel som länken om nannyn ovan hittar jag dessa citat:
"Rut-avdraget är ett svar på de välsituerade kvinnornas rop på hjälp. Det infördes i stället för att lägga de resurserna på en bra bemannad förskola, så att man lyfter bort skammen från kvinnornas axlar – för det är där den vilar" Annelie Nordström, ordf. Kommunal
Grunden till problemet är skammen på kvinnornas axlar, att det är vi mammor som förväntas lösa det med vår arbetstid så att barnen får korta dagar på förskolan. Precis! Avdraget blir alltså symtomatiskt.
"Det är som ett företag – familjen outsourcar det som man inte tycker är kul eller är bra på. Hämtning och frågan om vem som ska gå ner i tid ställer till mycket jobbigt i ett förhållande." Jeanette Gorosch, Vd på Nannynu
Nej, snälla, låt oss slippa se familjen som ett företag som outsourcar sånt som man inte tycker är kul eller är bra på. Och framför allt, baka inte in hämtning på förskolan i den kategorin!
Risken med RUT är dock precis den, att vi outsourcar familjens jämtställdhetsarbete. Vi gör att man slipper bråka om vem som ska VABa, vem som ska städa, tvätta, hämta tidigt osv. Eller vad säger ni om familjen som äntligen kan anställa barnflicka vitt, i vilken pappan som "älskar sitt jobb" jobbar 60-80 timmar i veckan medan mamman har gått ner i arbetstid. Vad innebär jämställdhetsvinsten i den familjen? Ingenting! Säg gärna att det är skönt att bli avlastad i hemmet, att det underlättar att det är billigt. Men, dra inte jämställdhetsargumentet. Jag köper det inte.
Nej, det är dags att kvotera föräldraförsäkringen 50-50! Hjälp pappor att ta sin plats som förälder genom att se till att det inte finns gamla stereotypa förväntningar att gömma sig bakom. Varken för kollegor, chefer, papporna själva eller för den del mammorna. Inkludera papporna från första mötet på MVC, till förlossningen, BVC och förskolan; uppmuntra till gemensam inskolning, se till att pappan får samma information om barnens dag som mamman får osv.
Det är ingen dans på rosor att leva jämställt. Inte alla dagar, men jag tror att det är värt det på sikt. Jag ser det som en skyldighet mot mina barn att se till att deras vuxna förebilder lever så jämställt som jag förespråkar att man ska göra. Dräför delade vi lika på båda våra föräldraledigheter och därför delade vi på inskolningar, därför är VAB-dagar samt hämtningar & lämningar noggrant uppdelade. Det är ett pussel och ibland blir vi osams - förstås! - när båda tycker att just sin grej just den där dagen är viktigast, men vi hanterar det i förväg och slipper ta diskussionen vid frukostbordet.
Det blir extra påtagligt med de tider som vårdarbete innebär. Jag är borta antingen frukost eller middag de dagar då jag är schemalagd. Det gör att vi verkligen, rent konkret, delar. Min man tar ett lika stort ansvar som jag för att vår familj fungerar. Och i vår familj innebär det ingen ambitionssänkning (annars handlar mycket om att slappna av när man diskuterar att släppa projektlederiet (läs t.ex. Familjens projektledare säger upp sig)), vi har samma ambitioner om familjetid, korta dagar på förskolan och närhet i relationerna, vi strävar åt samma håll. Däremot bråkar vi såklart, t.ex. om städning, denna evighetssyssla, och här har vi sänkt ambitionerna. Man kan inte få allt. Vi har valt att vara politiskt aktiva och ha en heltidssysselsättning dessutom, något får därmed stryka på foten, som t.ex. träning eller att syssla med någon hobby (där får helt enkelt politiken räknas in). Jag menar inte att vi är duktiga, för det tycker inte jag att vi är, jag ser de som sagt som en skyldighet. Min poäng är att det går, men att det kräver arbete, och jag tror att en utomstående kvinna (det är i stort sett bara kvinnor som utför RUT-tjänster) bara symtomatiskt kan utföra det arbetet.
Dagens Arena avlivar myterna om RUT. Läs!
Nalin Pekgul skriver en intressant debattartikel om vistelsetiderna i förskolan som klassmarkör. Läs gärna den, eller gå ut och ät en glass i solen. Jag ska strax ge mig av för kvällspass på sjukhuset efter en förmiddag i skolan.
2011-03-08
Internationella kvinnodagen till ära...
...förfasar jag mig en aning.
Varje år dör fler kvinnor av våld i hemmet än vad det dör personer i krig.
ca 10000 kvinnor & barn dör i samband med graviditet och förlossning. Varje dag.
Varje år dör fler kvinnor av våld i hemmet än vad det dör personer i krig.
2011-03-01
Det är inte bara färg på kläder
Jag är inne i uppsatsskrivandet, igår lämnade en första "färdigskriven" version till vår handledare. Hoppas att det inte blir alltför mycket att ändra, men jag vet att det såklart är jobb kvar. Vi skriver ju bland annat om genusbegreppet och det ligger ju alltid i tiden, men särskilt mycket nu när färgerna på barnens kläder ligger under lupp.
Visst är det en tydlig signal för genus - färg och form på barnkläder skiljer sig ofta mycket åt för att barnens kläder fyller olika syften. Grovt generaliserat kan man säga att pojkars kläder ska kunna lekas i, medan flickor ska vara fina i sina. Det ligger så mycket mer bakom det här, men alla de egenskaper vi förknippar med flickor och pojkar förkroppsligas på något sätt på de stora kedjornas barnklädesavdelningar. Ett exempel: arga lejon på pojktröjan, söta kattungar på flicktröjan, tyvärr kan jag hitta hundratals exempel till.
Jag vill gärna dela med mig av några lästips i ämnet:
Skriet från kärnfamiljen skriver här och här.
Aftonbladet har en fruktansvärd berättelse om en pojke som mobbades för sina rosa kläder och hans förskollärare som tyckte att han skulle förberedas på att bli mobbad om han har nagellack och rosa kläder. Jag tycker både mamman och pojken är modiga som vågar gå emot det enorma tryck på att barnen ska kläs efter kön.
Och så en av artiklarna i SVDs serie om normbrytande. Den om att pojkar i klänning väcker känslor, vars ingress lyder:
Vad är det med klänningen som gör den så laddad – när den sitter på en pojke? Det är ju egentligen bara en bit tyg, ett klädesplagg. Alla barn leker med könsroller. Men utrymmet för vad som är okej att leka, klä sig i och göra är mindre för en pojke än för en flicka.
Hoppas ni får en underbar dag den första dagen i årets första vårmånad.
Visst är det en tydlig signal för genus - färg och form på barnkläder skiljer sig ofta mycket åt för att barnens kläder fyller olika syften. Grovt generaliserat kan man säga att pojkars kläder ska kunna lekas i, medan flickor ska vara fina i sina. Det ligger så mycket mer bakom det här, men alla de egenskaper vi förknippar med flickor och pojkar förkroppsligas på något sätt på de stora kedjornas barnklädesavdelningar. Ett exempel: arga lejon på pojktröjan, söta kattungar på flicktröjan, tyvärr kan jag hitta hundratals exempel till.
Jag vill gärna dela med mig av några lästips i ämnet:
Skriet från kärnfamiljen skriver här och här.
Aftonbladet har en fruktansvärd berättelse om en pojke som mobbades för sina rosa kläder och hans förskollärare som tyckte att han skulle förberedas på att bli mobbad om han har nagellack och rosa kläder. Jag tycker både mamman och pojken är modiga som vågar gå emot det enorma tryck på att barnen ska kläs efter kön.
Och så en av artiklarna i SVDs serie om normbrytande. Den om att pojkar i klänning väcker känslor, vars ingress lyder:
Vad är det med klänningen som gör den så laddad – när den sitter på en pojke? Det är ju egentligen bara en bit tyg, ett klädesplagg. Alla barn leker med könsroller. Men utrymmet för vad som är okej att leka, klä sig i och göra är mindre för en pojke än för en flicka.
Det är intressant, det lyfts ofta fram som att det är flickor, och endast flickor, som är förlorna i genussorteringen. Medan mallen för pojkar är minst lika snäv, fast inkluderande andra egenskaper.
Några boktips i ämnet:
 |
| Kristina Henkel & Marie Tomicic |
 |
| Ylva Elvin-Nowak & Heléne Thomsson |
 |
| Kajsa Wahlström |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)