Bebis på magen

Sitter med fjunis på magen och slösurfar. Ni kan inte fatta hur skönt det är. C och Snorpan fixar och donar i någon del av huset, mitt minsta, fjuniga barn snusar mot mitt bröst i babybjörnen och jag sitter och gör INGENTING framför datorn. Ljuva egentid!

Har ingen kamerasladd här i vilda väsby så det blir inga bilder tyvärr, ingen vidare bloggningsfrekvens heller för den delen. Vi har sommar hela familjen, från mitt perspektiv ser sommaren ut såhär för familjen:

Maken
*Lite sliten av att vakna på natten
*Lite stressad över känsla att inte göra något närande (läs: jobb)
*Tvingar sig att hoppa från bryggan när Snorpan hetsar honom
*Snygg & skäggig
*Trött på gnället från hustrun, men fortfarande kär
*Ser fram emot att se Flamman & citronen ikväll
*Trivs bra som klassiskt manlig grillmästare.

Jag
*Lite seg efter att amma varje natt.
*Lite dåligt samvete för att det alltid är någon av mina tre älskade som inte får all kärlek de önskar.
*Lite trött på att höra mig själv vara tröttgnällig
*Njuter av att vi är tillsammans och äter glass i solen, åker rutchkana, badar, fikar, lagar mat och myser i soffan.
*Är jätteglad över att ha tid att träffa familjen, vänner & släkt. Allra särskilt fina, kloka kussen som alltid gör saker aningen mer greppbara.
*Älskar utflykter! Nu i veckan t.ex. har det blivit ett besök på Naturhistoriska riksmuseet & Gunnes gård.

Snorpan
*Svarar alltid Åka rutchkana! på frågan om vad hon vill göra idag
*Älskar att hoppa ner i sjön från bryggan
*Njuter av att träffa mormor & moster så ofta
*Har fyllt två år och firade det med massor av ballonger, tårta, gäster och presenter
*Gillade fåren på Gunnes gård, särskilt den lilla baggen som smakade lite på mina byxor innan han bestämt stångade oss ur hagen. Det pratar vi fortfarande om.
*Är hur pysslig som helst med sin lillebror. Underbart att se!
*Behöver bara glass & en lekplats för att hon ska ha den bästa dagen man kan tänka sig.
*Kör gärna blöjlöst dagtid, är dock inget jättefan av toaletten. Varken blöja eller toalett om hon får välja alltså.

Fjunis
*Växer så det knakar. Hoppade raskt över stl 62 & kör nu på stl 68.
*Sover ända till 03.30 innan han vill äta första gången. Jippie!
*Ler stort och vackert till en om man ler mot honom
*Pratar gärna med tigern som vi köpt och hängt i vagnen
*Vill gärna vara nära.

Familj på grönbete

Vi är hemma i Norrköping ett par dagar, vår lägenhet blir rena bastun. drygt 32 grader trotws persienner nere, dörrar och fönster öppna hela natten och fläkten på. Vi hänger således utomhus.

En ynnest, ära och lycka

Simultankapacitet

Huvudet upp och fötterna ner

Tack för alla gratulationer!

Fjunis har nästan blivit tre veckor - overkligt! Just nu har vi det allt annat är snusa-på-bebisens-huvud-harmoniskt hemma. Snorpan har legat däckad i hög feber i tre dagar och fjunis vill mest bli buren eller äta. Förutom på nätterna då han faktiskt sover gott i sin lilla säng som står bredvid min. Tur att maken har kunnat vara hemma. Hade aldrig klarat de här tre dagarna själv utan att bli ett monster till mamma.

Förresten, det där med att barn nummer 2 bara hänger med, att det inte är någon större skillnad på att ha ett eller två barn. Tro inte på det. Det dåliga samvetet är numera min ständiga följeslagare. Är det inte för att Fjunis äter precis när Snorpan vill att jag ska läsa saga så är det för att Fjunis får sova i sin lilla säng bredvid stora sängen medan storasyster ligger och gosar mellan oss. Jag törs helt enkelt inte ha båda sovande i sängen ännu och hon kommer fortfarande in nästan varje natt. Särskilt nu när hon är sjuk. Första veckan fick dock Snorpan sova i lilla sängen bredvid och fjunis sov emellan oss, då oroade jag mig över att hon skulle bli svartsjuk på lillebror. Jag ska lära mig hantera det.

Snorpan och Fjunis funkar än så länge strålande. Vad kan ni mer vilja veta? Jo, visst är det omtumlande att helt plötsligt vara tvåbarnsmamma och det dåliga samvetet är inget jag skulle sakna om jag slapp den. MEN - den eufori jag upplevde härom morgonen när min lilla familj låg i vår stora säng och snusade medan jag var vaken - den slår allt.

Wilhelm

I torsdags kom han äntligen vår lilla Böna, numera kallad Wilhelm (eller kanske Vilhelm, får se vilken stavning vi enas om).

Jag kan inte med ord beskriva hur stort och ärofyllt det känns att än en gång få välkomna ett barn till jorden. Han är ljuvlig, liksom sin storasyster och jag ser fram emot att lära känna honom.

Familjebesök

Jag tänkte att vi ska försöka undvika att bara frossa i övertidsdagar... Det kan så lätt bli tjatigt. Mamma, Patrik och syskon var på besök i helgen. Norrköping bjöd på sol, så helgen var mysig som tusan!

Cykelrace & glassätning i Folkparken
Himla praktisk glass med uppsamlingsbägare

Vackra blommor i Rhododendron-dalen

Mormor-mys

The man, the myth, the legend