Hushållsnära (björn)tjänster

Jag är så upprörd över hela debatten kring hushållsnära tjänster att jag inte vet var jag ska börja.

Först. Jag har inga problem med att någon köper hjälp till sig/sina barn/sitt hem eller vad det kan vara. Det står alla fritt. Min invändning handlar om var samhällets ansvar slutar och individens tar vid.

I skolan får vi lära oss att alltid rätta till grundproblemet först och sedan symtomlindra. Diskussionen om avdrag för hushållsnära tjänster handlar mest om symtomlindring tycker jag. Det är livspussel som ska lösas, eller kvinnor som ska frigöras ur hemmets bojor.

Vad jag kan se är avdrag för hushållsnära tjänster endast att göra jämställdheten en björntjänst. Plötsligt kan man köpa sig fri från det ansvar som man tvingas ta i en familj där man kämpar för att leva jämställt. Visst gör det kvinnan friare, åtminstone tillfälligt, men allt annat fix hemma då? VAB, barnhämtning, föräldramöten, födelsedagar, bilen, plock-plock-plockandet osv. Kvinnan har i de allra flesta familjer en projektledande roll, kvinnors stressnivå stiger när de kommer hem, mäns sjunker. Så är det - oavsett om man väljer att se det eller ej. Och den stressnivån tror jag inte sjunker för att utförandet av städningen ligger på någon annan. Jag vet att det finns undantag, jämställda familjer där städhjälpen bara är grädde på moset. Grattis! Men, jag tror att ni är få.

Vad händer med jämställdhetsdebatten när man menar att städhjälp är att slå ett slag för kvinnorna?

Och det där pusslet... Jag tror att ni vet vad jag tycker om det redan. Är det så jobbigt att ha barn, hem, jobb osv ska man kanske rensa lite. Jag menar inte att det alltid känns enkelt, jag är trött som en gris emellanåt, men jag tror att om man upplever hela sin vardag som ett pussel så finns det kanske något att plocka bort. Kanske borde målsättningen vara att pusselbitarna ska vara så få att man kan lägga pusslet själv. Jag är trött på att familjen, barnen, livet hela tiden utmålas som ett problem som måste lösas. Vad gör den inställningen med oss? Och framförallt, vad gör den med våra barn?

Vi blundar för de grundläggande problemen när vi tror att billig städning är lösningen.

Det pratas om att vinna barnfamiljer och medelklassen. Vi är en barnfamilj, jag är uppväxt i ett medelklassområde. För mig är det totalt främmande att det här skulle vara viktigt för att inte förlora väljare. Jag tycker att det är att underskatta väljarna att tro att det här är en avgörande fråga. Jag tror att värderingar och hur vi ska fördela våra gemensamma skattemedel är långt viktigare än huruvida man kan köpa hushållsnära tjänster subventionerat eller ej.

Så länge det finns klyftor i vårt samhälle finns det viktigare hål att stoppa pengarna i än i ett avdrag för hushållsnära tjänster. I en perfekt värld skulle vi ha råd med allt åt alla, men i vår värld måste vi prioritera. Ganska hårt dessutom.