Slutet gott, allting gott

Sista dagen 2009. Shit. Här snurrar tankarna vilt. Ett decennium är snart slut. Vilket årtionde det har varit! För 10 år sedan var jag 16, mina föräldrar hade nyligen separerat och jag levde ett ganska tråkigt varannan veckas-liv och gick första året på gymnasiet.

Sedan dess har jag gjort massor, bl. a. detta:
Tagit studenten
Flyttat hemifrån (direkt efter studenten, hur klarade jag det!?)
Fått två underbara småsyskon & en gorgeous systerson
Påbörjat två högskoleutbildningar (den ena har jag för avsikt att slutföra nästa decennium)
Varit med när båda mina föräldrar gift sig med underbara människor
Flyttat på egen hand, inte mindre än 7 gånger
Haft 3 heltidsjobb
Träffat mannen i mitt liv
Lämnat familj, släkt & vänner i Stockholm och flyttat till Norrköping
Gift mig

och det största av allt

Haft den stora lyckan att få två underbara barn!

Vilket decennium. Hoppas nästa tio år blir aningen mindre intensiva, men minst lika lyckliga.

Gott nytt år!

Äntligen hemma

Man kan konstatera att vi gjorde rätt som köpte större bil

Dagens citat

Jag: Mina byxor är så elektriska. Blä, de slickar sig mot benen.
Snorpan: Men, mamma, de har inga tungor?!

Bloggtorka...

...pga njutning. Vi jular lite till. Visst börjar vi längta hem en smula, men mest myser vi av ledighetstempot - långfrukost, pyjamas hela dagen & mycket bustid.

Julpirr

När jag vaknade för morgonamning kl 05.43 hörde jag märkliga ljud från Snorpans rum, jag bad maken gå och kolla. Döm om vår förvåning när Snorpans dörr var stängd och hon satt på golvet med sina nya bilar (vi tjuvstartade julen med makens släkt igår) omkring sig. Hon fnittrade förtjust när maken kom in och hade inte en tanke på att somna om. Lite väl tidigt tyckte vi, men vi har redan hunnit städa och packa iordning oss inför dagens resa till vilda Väsby.

Hoppas på bättre resväder än i onsdags då vi fick vända bilen efter ett försök att köra till Stockholm i snökaoset.

Parklek

Jag testar klätterställningen till både min och Snorpans stora glädje

Den heliga modern, 2009 års version

Parklek, kan det vara ett av svenskans härligaste ord!? Lycka! Fast idag blev det lite kallt om fingrarna, trots vantar.

Våra tomtenissar

Upprop

Fina kusin har bloggat om lycka. Jag har ett långt inlägg i ämnet, väl gömt inne i huvudet, men det kommer inte ner i fingrarna (dessutom tappar vårt tangentbord bokstäver så man måste korrläsa supernoga=jobbigt att skriva).

Kärnan i inlägget är en fundering. Varför är det så o-lyckat att vara lycklig? Varför ligger det större prestige i att vara jagad, stressad & missnöjd än i att vara harmonisk, lugn & lycklig? Eller är det bara jag som tycker att det verkar vara så?

På sätt och vis bygger vårt samhälle på att vi hela tiden ska vilja vidare, sträva framåt. Rimmar det kanske illa med lycka och harmoni? Tror det. Våga vara nöjd! Är det dina krav, eller krav utifrån som stressar?

Jag är trött på att höra hur jobbigt allt är, och att det ligger ett mått av duktighet i att aldrig vara nöjd. Livsfarligt. Skala av, skala ner och hitta det verkligt viktiga. Är ni med?

Pyssellördagen

Vi skulle ha haft kusinträff med pepparkaksbak & mys idag men bacillerna ville annorlunda. I onsdags fick vi feber, jag och Snorpan drabbades hårdast och samtidigt fick storkuss halsfluss. Kusinträffen blev inställd och lika bra var nog det eftersom lillasyster blev magsjuk så det hade varit svårt att bo hos mamsen.

Snorpans feber kom tillbaka en sväng idag, men annars är vi rätt så friska redan. Vi hade ju laddat för pyssel idag så vi körde lite pepparkaksbak här hemma. Ganska mysigt. Jag gjorde för tjocka granar, Snorpan gjorde maskar, Fjunis kollade bakplåtspappret och maken dokumenterade.

Lättad!

Nu när Melodifestivalens tredje joker har presenterats känner jag mig lugn och lättad. Jag behöver inte ens se det för att veta vem som får min röst. Klart jag kommer se det ändå!

Snälla, snälla, Peter Jöback, motsvara mina förväntningar!

Julklump

Mer än var fjärde barn har känt oro/obehag vid jul pga att deras föräldrar har druckit alkohol, om än så lite, så lite. Beslutet är busenkelt för mig/oss. Det är ju helt sjukt! Julen är barnens högtid.

Vi firar Vit jul, i en bemärkelse som känns mycket viktigare än om gräset syns eller ej när tomten kommer.

Tack mamma!

Det där med att klyva listor har gnagt i mig, eller snarare varför inte fler gör slag i saken. Man utgår ju oftast från sig själv och jag är en hejare på listor. Älskar dem innerligt! Att rada upp alla lister som ska torkas eller minsta lilla morot som ska handlas, för att sedan kunna stryka på sin lista.

Plötsligt slog det mig att jag bär på ett listarv, min mamma är listoman - städlista, inköpslista, att göra-lista, vem gör vad-lista, matlista osv. Så tack mamma för det (möjligen omedvetna) jämställdhetsarbete du utför och som du har fört över på mig!

Nu är det dags för mamsen att lära sig att lägga upp fötterna på bordet och slappa en stund. Det kan hon få lära sig av mig...