Efter att ha varit hemma med sjuk Snorpa hela dagen (särskilt sjuk är hon inte, men hon har varit lite risig i kistan och då får man inte vara på föris) har vi ätit hemgjorda hamburgare och badat. Sambon och Snorpan tittar nu på något program om fiskars pubertet(?) medan jag sitter och lyssnar på
orgelstycken på nätet och undrar hur i hela världen jag ska ta mig igenom det där bröllopet utan att gråta ihjäl mig. Musik rör verkligen min gråtnerv.
2 kommentarer:
Jag förstår vad du menar! Nu har jag också lyssnat lite, om det kan låta mäktigt ur de pyttesmå datorhögtalarna, hur kan det inte då låta på riktigt?!
Precis! Man blir ju tårögd bara av att tänka på det :)
Skicka en kommentar