Söndagsstök

Jag är lite besviken. Jag tycker fortfarande att det känns som att sakerna äter upp oss. Maken säger att strukturen är bättre och att grejerna kommer landa rätt (visst, om man någongång hjälper dem att landa rätt, inte bara tittar på dem och hoppas de ska hitta sina platser själva). Det har han nog rätt i, men jag hade hoppats att våra nya förvaringsgrejer skulle svälja mer än vad de verkligen gjort. Lite mer fixande under kvällen och strukturen infinner sig förhoppningsis.

Vakuumpåsen, förresten, är jag inte det minsta besviken på. Har lagt i alla vinterjackor (inklusive de vi aldrig någonsin använder samt sällananvändarna, typ snowboardkläderna) och de är nu så små att de skulle rymmas i en papperskasse. Jag vet inte hur de kommer se ut när de legat så i några månader, men det får bli ett senare problem. Nu kan vårjackorna hängas in och man ser faktiskt vad som hänger i garderoben. Halleluja.

En helt annan sak

När vi passerade Tekniska verken (som, mycket förenklat, bränner sopor och ger värme) på vägen till IKEA kunde man i vår bil höra följande:
Snorpan: Belä, lukta bajs (Blä, det luktar bajs)
Maken: Ja, älskling, vi är i Linköping.
Snorpan: Haha.

Vet inte om man borde återge sånt in public, men det var så roligt att jag inte kan låta bli.