Vi hade en diskussion om omvårdnad idag utifrån det individuella behovet. Jag blir galen när jag inom sjukvården träffar på personer som pratar extra mjukt och rart med mig. Det provocerar mig oerhört mycket, jag är inget barn, inte dum och inte mindre intelligent. Jag behöver god, varm och respektfull omvårdnad - på mina villkor. Andra vill ha just klappen på pannan och den mjuka stämman.
Jag ser det här som en av de största utmaningarna för mig i mitt framtida yrke, att se varje patients unika behov och egna förutsättningar. Därför känns det extra spännande att arbeta med kvinnor i olika åldrar (som jag hoppas kunna göra när jag någongång i framtiden blir barnmorska) och möta deras behov. Det lilla jag har varit ute i vården hittills har gett mig intrycket av att kvinnor har svårare att ta emot omtanke och vård än män. Inte särskilt konstigt iofs om man sätter det i ett samhälls/feministiskt persepektiv, men likafullt utmanande och spännande.
Hur funkar ni när ni blir sjuka? Hur vill ni bli bemötta?
3 kommentarer:
Jag blir barn igen. Vill bli omhändertagen, ompysslad, få kloka råd, höra att allt kommer bli bra, ställa frågor. Jag vill veeeta vad som händer i kroppen när jag blir sjuk. Jag blir värsta mesen bara jag är förkyld. Väldigt ynklig och liten. :)
Jag(morfar) vill ha Dig som sjuksköterska den bästa jag kan få
När Isabella blir stor ska vi bada i havet!
Kram Morfar
Mormor hälsar kram till Er 3
Jag uppskattar framförallt tid att få ställa mina ibland självklara och ofta oinsatta frågor och få ordentliga svar på dem...
Skicka en kommentar