Höstpromenad med familjen.Kolla, vad cool hon är - lilla Snorpan på höstlövsbete
Lunch på uteservering.Inte bara Snorpans rumpa vilade på fårskinn, även mamman fick
sitta på lurvig fäll och äta lunch i höstsolen. Lovely!
My God, när ska det hysteriska tempot ta slut? Den konstant gnagande shit, jag ligger efter-känslan börjar känns tjatig. Hela klassen känner likadant som tur är, så det är väl bara att kämpa på och hoppas att det plötsligt är klart. Vi har VFU om 5 veckor, så på nåt vis måste hela terminens innehåll hinnas med innan dess. Antagligen därför det känns intensivt. Inget synd om mig, bara lite slitigt just nu, med sambons bortavaro på möten och budgetöverläggningar och annat skoj blir man helt enkelt ganska trött.
Hann med höstmys i helgen iaf och det ska jag tänka på när det rusar för fort i veckan.
Hann med höstmys i helgen iaf och det ska jag tänka på när det rusar för fort i veckan.
2 kommentarer:
Det ser härligt ut. Hoppas Ni mår bra alla tre.Samma hotellsom sist fanns bara det 27/11 Kram
Det är blandade känslor av att gå in på din blogg Sabina! Först blir jag lite ledsen över att du inte bloggat, men sen så glad över att se er söta dotter på bilderna... Sweetie!
Skicka en kommentar