Älsklingen är på fest, så fritt fram i videobutiken. Det blev Dixie Chicks-dokumentären
Shut up and sing.
Se den! Jag överdriver inte när jag säger att det är något av det bästa jag sett, den berörde mig oerhört mycket. Så varm, otäck, glad och nära. Se, gråt, skratta, lid och njut.
5 kommentarer:
Trodde först du menade Jonas Gardells Shut up and suck, men det var nåt helt annat. ;)
Sabina!
Jag gjorde som du sa. Har precis under min gräsänklingskväll sett filmen! Åh vad bra! Jag rös när Martie nästan i slutet pratade om att hon skulle göra om allting om hon fick välja, och hur hemskt det var att Natalie fortfarande hade dåligt samvete. Att Martie skulle ge upp sin karriär för Natalie anyday.
Och så himla märkligt politiskt klimat i landet over there. Har svårt att föreställa mig att något liknande skulle kunna få sådana konsekvenser här hemma.
Joanna: Jag vet, jag blev också förvånad över vilka proportioner det tog. Det känns helt overkligt faktiskt. Tvingade sambon att se den också, igår förmiddag, och han älskade den han också. Den ska köpas hem för att ses regniga söndagar när man behöver insupa lite mänsklig värme. Vad roligt att du såg den och gillade den!
Ja, jag gillade den! Och hade dessutom en PMS-halv-depp-kväll, så det var verkligen perfa!
Ikväll sa jag åt Sanna&Letti att se den också!
Jag ska förresten skicka en bok till dig i dagarna! Jag ska bara komma på vilken först och börja gräva i mina ångestflyttlådor med böcker. Det är de enda som är kvar efter min flytt för ett halvår sedan. (Det här med bokhyllor är svårt när många viljor ska enas.)
Jag kommer mest på en massa PK-böcker som skulle vara alldeles för klyschiga att jag skickade... :)
Skicka en kommentar