Nygammalt

Hittade en gammal dagbok i ett lådrens, så jag läste den. Jag gör det ibland - läser gamla dagböcker alltså. Hur roande och fängslande det än kan vara drabbar mig nästan alltid en lite vemodig känsla efteråt. Lite: Just det, så var det då. Vem är jag nu? Hur hade 17-åriga jag tänkt mig livet? Hur kommer det sig att vi två slutade vara kära i varandra - egentligen? Och så vidare till förbannelse. Ikväll är en sån kväll, jag ska ta en kopp te och börja på ett stickprojekt så får tanka vandra fritt lite. Ibland behöver de få göra det, tror jag.