Sen i tisdags är min underbara ettåring en vandrande skönhet. Hon tar sig numera fram på fötter och undviker att krypa så långt det är möjligt. Idag har hon gått fram och tillbaka med en liten bebisväska som hon sen använder som pall för att nå upp till saker. Mamman säger "Nej, inte stå på väskan". Pappan säger "Vad smart att du har kommit på hur du ska nå till saker". Naturligtvis har han rätt, men instinktivt känns det ju fel att ställa sig på en resväska i papp.
Imorgon far vi på semester igen. Ska bli skönt att slippa gå hemma och irritera sig på saker som ska göras och på varandra. Istället ska i njuta av hotellprassliga lakan och frukostbufféer. Can't wait!
1 kommentar:
Bina Bina Bina, GRATTIS! Jag ska försöka att inte döda dig. Håller med om att det vore rätt trist. Och jag hoppas att du förstår att det enda problemet hos mig är min BITTERHET och min AVUNDSJUKA. Man tycker ju att det borde ringa några klockor (haha) efter nio år, men tydligen inte... I'm still waiting.
Så hur när och var står bröllopet? By the way, jag fattar också grejen med ringarna. Kommentatorn(?) missuppfattade nog mitt agg mot de trolovade.
STOR PUSS!
Skicka en kommentar