Nygammalt

Hittade en gammal dagbok i ett lådrens, så jag läste den. Jag gör det ibland - läser gamla dagböcker alltså. Hur roande och fängslande det än kan vara drabbar mig nästan alltid en lite vemodig känsla efteråt. Lite: Just det, så var det då. Vem är jag nu? Hur hade 17-åriga jag tänkt mig livet? Hur kommer det sig att vi två slutade vara kära i varandra - egentligen? Och så vidare till förbannelse. Ikväll är en sån kväll, jag ska ta en kopp te och börja på ett stickprojekt så får tanka vandra fritt lite. Ibland behöver de få göra det, tror jag.

Stolt

Lillebror fyllde ju 18 häromdagen, tidig eftermiddag skrev han sitt teoriprov som han klarade och igår (dagen efter 18-årsdagen) ringer han och får en sista minuten-uppkörningstid. Som han klarar! Han är bäst! Jag är tokigt imponerad. Min duktiga, lilla lillebror.

Och jag, jag köpte klädsel till bröllopet igår. Vill att det ska vara januari nu, längtar oerhört mycket efter att bli den där fantastiska mannens fru.

Storbror

Min lillebror blir myndig idag. Hipp hipp hurra!
Börjar jag bli vuxen då? När lillebror, som alltid varit liten plötsligt räknas som vuxen? I guess. Fast det är kanske helt logiskt och ok, jag har ju barn och planerar bröllop för fullt. Man får nästan hoppas att jag är vuxen då faktiskt.

Jag ringde min kompis Lisa igår - hon fyllde år - men så när hon svarar slog det mig att hon är utomlands. Detta kan man tänka sig gör att jag extra effektivt utnyttjar samtalstiden och försöker få fram något kärnfullt. Icke. Jag blir jättestressad och får knappt fram något vettigt, mer än grattis. Så kan det gå. Så typiskt mig på något sätt, istället för att "vara" i situationen ska det analyseras och funderas på konsekvenser (typ, nu kostar det här en massa pengar för henne och jag stör deras kväll). Något att jobba på helt klart - vara i nuet!

Idag är Snorpan på utflykt med förskolan. Inskolningen har gått jättebra, men nu har hon fått separationsångest och vill inte alls bli lämnad. Tydligen kan det bli så när de kommer på att de ska bli lämnade där, varje dag, det är inte bara ett ställe där man är och leker ett tag. Det gör iaf ont i mammahjärtat att lämna en gråtande bebis. Hon kommer ha det bra!

Måste se!

Älsklingen är på fest, så fritt fram i videobutiken. Det blev Dixie Chicks-dokumentären Shut up and sing. Se den! Jag överdriver inte när jag säger att det är något av det bästa jag sett, den berörde mig oerhört mycket. Så varm, otäck, glad och nära. Se, gråt, skratta, lid och njut.

Tanken svindlar

För ett år sen satt jag i soffan och ammade en liten fjunig bebis som luktade så gott, så gott. Om en halvtimme har samma bebis, som nu är något mindre fjunig men fortfarande luktar himmelskt, sin allra första timme på förskolan. Inskolningen startar idag.

Det är väl som talesättet säger - tiden går fort när man har roligt.

Kalmar, Österlen och Bornholm

Vi hade några veckor hemma, eller för min och Snorpans del mest i Väsby, innan nästa semesteretapp drog igång. denna gång gjorde vi en liten roadtrip på vägen till Sandvig på Bornholm. Jag är imponerad över att hon fixade alla biltimmar, det är ju så att man själv ledsnar på att åka bil efter ett tag. Som tur var hade vi russin och bondgårdsboken. Nu kan hon hur gris, ko, får och vovve låter.

Min lilla flicka med balanserande armar och en stark framåtvilja. En vecka som gående och nu flög hon i princip fram, på vingliga ben.

Mina älsklingar pussas vid vattnet vid Kalmar slott.

Snorpan fick känna på vattnet, men det var lite för kallt i hennes tycke...

På Österlen bodde vi ett supermysigt B&B där jag kunde sitta och läsa samtidigt som Snorpan fick ägan sig åt sin favoritsysselsättning. Gå och klättra.

Vi besökte Ale stenar där det verkligen blåste friska vindar. Jag tycker att sambon är jättefin med vinden fläktande i håret och en kaffekopp i handen.

Jag och Snorpan i Glimmingehus.

Pappan och Snorpan vid kyrka i Simrishamn.

Snorpan äter favoritfrukten nektarin på balkongen där hon har sällskap av lillmoster.

Snorpan äter nektarin på stranden

Mamman, Snorpan, stormostern och kusinen i magen

Mamman och Snorpan med den fullkomligt fantastiska utsikten från vår balkong

Snorpan sover så gott hos mig att jag inte kan lägga ner henne, trots att hon är varm och har svettats så min axel blivit blöt.

Sambon och Snorpan äter mjukglass på stranden. Vi hade riktigt stekarväder hela semestern. I år har vi kunnat tanka mycket a-vitamin inför vintern.

Två bebismagar på stranden

Grekland

Dessvärre har jag redan sabbat min catch up ordning. Innan Snorpan fyllde ett i slutet av juni var vi ju i Grekland. Närmare bestämt på ön Lesbos, staden Petra. Vill man åka till en mysig grekisk ö finns det enligt mig några andra att välja mellan. Well, här kommer några bilder från greece.

Mamma och bebis i vattenbrynet. Mys.

Pappa och bebis i poolen. Mys.

Snorpan älskade Grekland, dels var yoghurten jättegod, vattenmelon var mumsigt som mellis och de ropade Ella, ella hela tiden.

Mamman med bestämda posen. Dock milt leende.