Känner mig som en hackig skiva. Här är det bara bröllop och ryggont konstant. Blablabla, bröllop, blablabla, ont i ryggen. Tjatigt alltså. Men, för att tjata lite till, det drar ihop sig. Det ska liksom vara färdigplanerat nu och bara klaffa. Hjälp.
På 18-månaderskonrollen hos BVC idag var Snorpan sitt allra mest strålande, envisa och bestämda jag. Spruta ville hon inte ta, men hon ville gärna leka med klossar, sjunga sånger, berätta saker för suveräna-Stefan (Snorpans BVC-sköterska) och titta på katterna på tavlan. Stefan sa att Snorpan pratar som en 2.5-åring. Då blir man ju rätt stolt. Det bara bubblar ur henne, oavbrutet, och det blir fler och fler ord som man förstår. Så himla häftigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar