Jag har slutat amma. Ammade sista gången igår kväll, nu hoppas vi på långa rofyllda nätter utan evigt snuttande. Fjunis var ledsen, jag är ledsen och jag kan inte låta bli att fundera på om jag har ammat för sista gången. Usch, nej, det är för tråkigt för att tänka på.
Roligt däremot är att min kusin är hemma igen - äntligen. Jag har saknat dig (fast jag bor 16 mil ifrån dig och ändå inte skulle ha träffat dig den här veckan. Det känns skönt att du bara är några timmar bort)!
2010-02-28
Svisch
sa helgen... Trevlig middag, lite vårshopping och kyrka. Inga studier, men studiesamvetet har stadigt placerat sig på axeln och tjatar. 40h/vecka, skulle inte tro det.
Och nu är det Agenda, med bra besked angående det dära avdraget.
Och nu är det Agenda, med bra besked angående det dära avdraget.
2010-02-25
...och så lite till
Daniel Mathisen bloggar mycket klokt, sakligt och tydligt om varför avdrag för hushållsnära tjänster är en dålig idé. Läs det!
Debatten rasar på internet, bland redan frälsta ska väl tilläggas, och det tycker jag är bra. Jag kan dock känna att den är lite väl hård och arg på sina håll, men det här kanske är en sån fråga som letar sig in under skinnet och verkligen får en att fundera på sin värdegrund. Eller som Daniel formulerar det: varför bedriver vi politik - och för vem?
Debatten rasar på internet, bland redan frälsta ska väl tilläggas, och det tycker jag är bra. Jag kan dock känna att den är lite väl hård och arg på sina håll, men det här kanske är en sån fråga som letar sig in under skinnet och verkligen får en att fundera på sin värdegrund. Eller som Daniel formulerar det: varför bedriver vi politik - och för vem?
2010-02-23
Hushållsnära (björn)tjänster
Jag är så upprörd över hela debatten kring hushållsnära tjänster att jag inte vet var jag ska börja.
Först. Jag har inga problem med att någon köper hjälp till sig/sina barn/sitt hem eller vad det kan vara. Det står alla fritt. Min invändning handlar om var samhällets ansvar slutar och individens tar vid.
I skolan får vi lära oss att alltid rätta till grundproblemet först och sedan symtomlindra. Diskussionen om avdrag för hushållsnära tjänster handlar mest om symtomlindring tycker jag. Det är livspussel som ska lösas, eller kvinnor som ska frigöras ur hemmets bojor.
Vad jag kan se är avdrag för hushållsnära tjänster endast att göra jämställdheten en björntjänst. Plötsligt kan man köpa sig fri från det ansvar som man tvingas ta i en familj där man kämpar för att leva jämställt. Visst gör det kvinnan friare, åtminstone tillfälligt, men allt annat fix hemma då? VAB, barnhämtning, föräldramöten, födelsedagar, bilen, plock-plock-plockandet osv. Kvinnan har i de allra flesta familjer en projektledande roll, kvinnors stressnivå stiger när de kommer hem, mäns sjunker. Så är det - oavsett om man väljer att se det eller ej. Och den stressnivån tror jag inte sjunker för att utförandet av städningen ligger på någon annan. Jag vet att det finns undantag, jämställda familjer där städhjälpen bara är grädde på moset. Grattis! Men, jag tror att ni är få.
Vad händer med jämställdhetsdebatten när man menar att städhjälp är att slå ett slag för kvinnorna?
Och det där pusslet... Jag tror att ni vet vad jag tycker om det redan. Är det så jobbigt att ha barn, hem, jobb osv ska man kanske rensa lite. Jag menar inte att det alltid känns enkelt, jag är trött som en gris emellanåt, men jag tror att om man upplever hela sin vardag som ett pussel så finns det kanske något att plocka bort. Kanske borde målsättningen vara att pusselbitarna ska vara så få att man kan lägga pusslet själv. Jag är trött på att familjen, barnen, livet hela tiden utmålas som ett problem som måste lösas. Vad gör den inställningen med oss? Och framförallt, vad gör den med våra barn?
Vi blundar för de grundläggande problemen när vi tror att billig städning är lösningen.
Det pratas om att vinna barnfamiljer och medelklassen. Vi är en barnfamilj, jag är uppväxt i ett medelklassområde. För mig är det totalt främmande att det här skulle vara viktigt för att inte förlora väljare. Jag tycker att det är att underskatta väljarna att tro att det här är en avgörande fråga. Jag tror att värderingar och hur vi ska fördela våra gemensamma skattemedel är långt viktigare än huruvida man kan köpa hushållsnära tjänster subventionerat eller ej.
Så länge det finns klyftor i vårt samhälle finns det viktigare hål att stoppa pengarna i än i ett avdrag för hushållsnära tjänster. I en perfekt värld skulle vi ha råd med allt åt alla, men i vår värld måste vi prioritera. Ganska hårt dessutom.
Först. Jag har inga problem med att någon köper hjälp till sig/sina barn/sitt hem eller vad det kan vara. Det står alla fritt. Min invändning handlar om var samhällets ansvar slutar och individens tar vid.
I skolan får vi lära oss att alltid rätta till grundproblemet först och sedan symtomlindra. Diskussionen om avdrag för hushållsnära tjänster handlar mest om symtomlindring tycker jag. Det är livspussel som ska lösas, eller kvinnor som ska frigöras ur hemmets bojor.
Vad jag kan se är avdrag för hushållsnära tjänster endast att göra jämställdheten en björntjänst. Plötsligt kan man köpa sig fri från det ansvar som man tvingas ta i en familj där man kämpar för att leva jämställt. Visst gör det kvinnan friare, åtminstone tillfälligt, men allt annat fix hemma då? VAB, barnhämtning, föräldramöten, födelsedagar, bilen, plock-plock-plockandet osv. Kvinnan har i de allra flesta familjer en projektledande roll, kvinnors stressnivå stiger när de kommer hem, mäns sjunker. Så är det - oavsett om man väljer att se det eller ej. Och den stressnivån tror jag inte sjunker för att utförandet av städningen ligger på någon annan. Jag vet att det finns undantag, jämställda familjer där städhjälpen bara är grädde på moset. Grattis! Men, jag tror att ni är få.
Vad händer med jämställdhetsdebatten när man menar att städhjälp är att slå ett slag för kvinnorna?
Och det där pusslet... Jag tror att ni vet vad jag tycker om det redan. Är det så jobbigt att ha barn, hem, jobb osv ska man kanske rensa lite. Jag menar inte att det alltid känns enkelt, jag är trött som en gris emellanåt, men jag tror att om man upplever hela sin vardag som ett pussel så finns det kanske något att plocka bort. Kanske borde målsättningen vara att pusselbitarna ska vara så få att man kan lägga pusslet själv. Jag är trött på att familjen, barnen, livet hela tiden utmålas som ett problem som måste lösas. Vad gör den inställningen med oss? Och framförallt, vad gör den med våra barn?
Vi blundar för de grundläggande problemen när vi tror att billig städning är lösningen.
Det pratas om att vinna barnfamiljer och medelklassen. Vi är en barnfamilj, jag är uppväxt i ett medelklassområde. För mig är det totalt främmande att det här skulle vara viktigt för att inte förlora väljare. Jag tycker att det är att underskatta väljarna att tro att det här är en avgörande fråga. Jag tror att värderingar och hur vi ska fördela våra gemensamma skattemedel är långt viktigare än huruvida man kan köpa hushållsnära tjänster subventionerat eller ej.
Så länge det finns klyftor i vårt samhälle finns det viktigare hål att stoppa pengarna i än i ett avdrag för hushållsnära tjänster. I en perfekt värld skulle vi ha råd med allt åt alla, men i vår värld måste vi prioritera. Ganska hårt dessutom.
2010-02-20
Dagens bebis(o)hälsa
Lillfjunis är sjuuuk. Efter ett par dagar med feber slog plötsligt FEBERN till. Han fick 40-41 graders feber, gallskrek och tog sig för öronen. Vi ställde diagnosen själva, han var verkligen övertydlig, läkaren konstaterade dubbelsidig öroninflammation och skrev ut penicillin. Han är ganska pigg med Ipren i kroppen, men däremellan är det ynkligt. Vi vaggar, vyssjar & tröstar för fullt. Snart vänder det.
Under tiden försöker vi få helgstädning och lite plugg gjort. Det är en ganska mysig helg, trots allt.
Under tiden försöker vi få helgstädning och lite plugg gjort. Det är en ganska mysig helg, trots allt.
2010-02-17
Husköp=jämställdhetsdöd?
Jag har inte svårt att se hur ett husköp kan innebära början till slutet för en jämställd relation. Det blir mycket mer att fixa, laga, pyssla, köpa, betala & planera än om man bor lite trångt i en lägenhet där någon annan fixar värme, vatten, fasad osv.
Trots detta vill jag ju så gärna bo i hus! Jag vill kunna öppna bakdörren och låta barnen leka på gräsmattan medan jag tar en kopp kaffe (för i min bild av mig själv som husägare ingår inte ett ängslande över orensade rabatter).
Samtidigt lockas jag ju just av tanken på egen krusbärsbuske, krokusar i rabatten, doftande syrén & liten gräsmatta där man kan slöa långa sommardagar. Eller varför inte en liten trappa där man badande i solstrålar mot en lä-vägg kan känna vårens första värme. Och jag fattar ju att den bilden kräver arbete. Jag är inte så avslappnad som jag skulle önska, jag kan inte på Emma Hamberg-manér låta gräsmattan växa och kalla det för en sommaräng (hjälp, vad mycket snuskiga insekter, då kan man ju ändå inte vara där). Kanske är det det man måste kunna för att jämställdheten inte ska dö i och med husköpet. Vad tror ni?
Skriet från kärnfamiljen som jag har bloggat lite om tidigare skriver om detta och det gör även häftiga Jenny Östergren i en krönika i Expressen. Läs om ni känner för det.
Jag är mycket nyfiken på vad ni tror!
Trots detta vill jag ju så gärna bo i hus! Jag vill kunna öppna bakdörren och låta barnen leka på gräsmattan medan jag tar en kopp kaffe (för i min bild av mig själv som husägare ingår inte ett ängslande över orensade rabatter).
Samtidigt lockas jag ju just av tanken på egen krusbärsbuske, krokusar i rabatten, doftande syrén & liten gräsmatta där man kan slöa långa sommardagar. Eller varför inte en liten trappa där man badande i solstrålar mot en lä-vägg kan känna vårens första värme. Och jag fattar ju att den bilden kräver arbete. Jag är inte så avslappnad som jag skulle önska, jag kan inte på Emma Hamberg-manér låta gräsmattan växa och kalla det för en sommaräng (hjälp, vad mycket snuskiga insekter, då kan man ju ändå inte vara där). Kanske är det det man måste kunna för att jämställdheten inte ska dö i och med husköpet. Vad tror ni?
Skriet från kärnfamiljen som jag har bloggat lite om tidigare skriver om detta och det gör även häftiga Jenny Östergren i en krönika i Expressen. Läs om ni känner för det.
Jag är mycket nyfiken på vad ni tror!
2010-02-16
Dagens genus(o)hälsa
Apropå föregående inlägg...
75% av världens kvinnor föder barn utan en barnmorska eller annan utbildad person hos sig.
75% av världens kvinnor föder barn utan en barnmorska eller annan utbildad person hos sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)