När jag tror mig veta har jag mest kvar att lära...

...som de gamla grekerna sa (eller iaf borde ha sagt, så smarta som de trodde sig vara. Eller var det kanske det som gjorde att de inte sa det? Jaja.)

En lärdom, so far, på sjuksköterskeprogrammet är att ju mer jag tror mig veta om kroppens funktioner desto svårare är det att lära sig. Det är bra mycket lättare att vara helt blank, då går informationen in mycket lättare. Ta kolhydrater t.ex. Jag trodde jag visste en hel del om denna omtvistade beståndsdel i vår kost. Och visst vet jag en hel del, som att potatis är rikt på kolhydrater osv. men vad hjälper det när man ska lära sig om spjälkning, eller jonernas sammansättning. Nada. Efter ett par timmar har jag nu lyckats med att kartlägga hur de fungerar på ett ungefär (tror jag), det blev en A4, och då ska det ändå bara ingå i bakgrunden till min Näringsvärdesrapport. Jesus. Här kan ni få en snabb sammanfattning:

"Stärkelse spjälkas till glukos, laktos spjälkas till galaktos och sackaros ger fruktos. När kolhydraterna ska absorberas från tarmen sker det genom sekundär aktiv transport kopplad till natriumpumpar från epitelcellerna till vävnadsvätskan."

Tacka vet jag retinol ekvivalent, som jag knappt hört talas om än mindre vet vad det är. Ska bli spännande att lära sig!

Sittandes i biblioteket är det lite spännande att fundera på vad alla läser till. Hon med kavaj och högklackade stövlar? Skulle ha gissat på juridik, men det finns visst inte här, kanske ekonomi? Fördomsfull är jag verkligen inte :) I min grupp på lärrhögskolan brukade vi roa oss med denna syssla under rasterna på universitetet. Tilläggas bör att de gånger vi fick chansen att kolla om vi gissat rätt brukade det visa sig att våra fördomar var läskigt nära sanningen.

Väntar på E som ska komma och plugga med mig. Skönt att komma bort hemifrån, kanske kan få något gjort då - äntligen. Tyvärr bygger de om campus så det är ett himla oväsen i biblioteket. Well, well, tack för iPoden så omgivningen kan kopplas bort litegrann och kolhydraterna studeras.

Dajjan, glass any day!

Nu ska jag hoppa på proteinerna.

Ödmjuk och liten

Jag bär dig
jag är din vän
jag bär dig
när du inte längre orkar själv
jag bär dig
P. Jöback

Livet är bräckligt. Har varit förskonad från smärta på många sätt genom livet, men plötsligt blir människor i min, mer eller mindre nära, omgivning sjuka.

Jag gråter med er som sörjer, jag oroas med er som bär en ständig oro och jag önskar så innerligt att jag kunde göra något för att era liv ska kännas lättare, om så bara för ett tag!

Psykosomatiskt

Det här med flickan i Stjärnsund får mig att må fysiskt illa, gråtfärdig och förbannad på en och samma gång. Dessutom gör det mig livrädd och mycket ovillig att någonsin släppa Snorpan med blicken, och det skrämmer mig. Vad får man för barndom om man inte kan cykla hem från fotbollsträningen? (Fast snorpan ska hålla på med inomhussport, har ingen lust att stå i slaskväder och heja). Eller kunna leka på baksidan utan att oroa sig att nåt psyko eller organtjuv ska komma förbi. Rädslan känns farlig och leder nog inte framåt, men hur ska man göra då? Kommer inte kunna sova ikväll.

Marathonpluggandet hela dagen igår, när snorpan och sambon var på möte, har inte gjort någonting tydligare i skallen. Snarare tvärtom. Till slut hoppas jag att de faller på plats - alla hormoner, kapillärer, körtlar och filtrationer. Lost in space :) Fast vänta nu - är jag inte lite klokare än i fredags ändå?

Efter att min jakt på Birkenstocks misslyckats ("min" modell finns inte att få tag i verkar det som) har jag nu beställt dem, superbilligt, från Tyskland. På nätet. Suveränt!

Vaccination och skola imorn, nu te i soffan.

Fina gravidisar

Anna är gravid, och en sån där lyckost som blir framflyttad på ultraljudet. Tre veckor. Inte undra på att magen ser så stor ut. Du är så fin, Anna!

Jag såg en massa gravidisar häromdagen, de strålade (tänk vad fort man glömmer att man inte känner sig strålande så värst många dagar under de där 9 månaderna, eller så är det bara slutet som är tufft kanske). Det var nästan, men bara nästan, så att jag blev sugen igen. Fast sen har jag spenderat eftermiddagen ensam med fina snorpan och insett att jag nog inte orkar dela min uppmärksamhet mellan två små underverk. Inte än.

Njurföreläsning idag, vi vandrade inåt i organet tills vi var på sån nivå att man inte längre minns var man började. Fråga mig om primär- och sekundärurin :)

Nu blir det bokcirkel för hela slanten. Lovely!

I grejer jag simmar, ge mig flera timmar

Bloggvakuum ett par dagar. Jag har så sjukt mycket att göra. Trots att jag pluggat tidigare känns tempot hysteriskt intensivt, no offence Lärarhögskolan, men det här är så mycket tuffare. Tur att det är roligt också, annars skulle jag lägga av direkt.

Snorpan har börjat shoppa inför Greklandsresan om sisådär 9 veckor. Hon har ju insett att hon kommer behöva solbrillor, så vi styrde kosan mot Norrköping city för att se vad vi kunde hitta.

Det blev ett par coola Hello Kitty-glasögon. Visst är hon tuff?

Samtidigt som tempot höjts med 800% i skolan har Snorpan blivit så pass stor att man verkligen kan börja prata familjesamordning, ingen liten skrynklig bebis som ligger på en filt längre, kan man säga. Storhandling, städning, matlagning, nattning, dålig sömn, storhandling, städning, matlagning, nattning, dålig sömn - om och om igen. Som grädde på moset hysteriskt studietempo. Börjar bli trött. Samtidigt får jag så oerhört mycket energi från henne, hon är ljuvlig. Nu reser hon sig mot saker och har blivit stor plötsligt, sen vänder hon sig mot en och ler stort. Fantastiskt.

Bulorna börjar dock bli frekventa, de verkar komma med rörligheten. Idag la hon en tunn filt över huvudet och kröp runt. Det verkade jätteroligt ända tills hon kröp in i bokhyllan, två gånger hann hon med innan vi hann fram till henne och tog bort filten. Stackars huvudet!

En mindre ljuvlig sak som hon börjat med är ett falsettskrik utan dess like, man tror att fönsterrutor, glas och trumhinnor ska spricka. Det är nästan så jag blir tokig, men det märker hon så då blir hon tyst, tittar på mig och pussar med munnen. Hon vet hur man ska göra iaf...

Det där med statistik

Träffade våra mentorer på utbildningen igår. De berättade att de var 80 i klassen när de började sin utbildning och nu på termin 5 var de bara 35 kvar. Jesus, ingen upplyftande statistik direkt. Jag ska fixa det! Ska ju bli barnmorska någongång i framtiden, så då ska sjuksköterskeutbildningen klaras av. It's as simple as that. Eller hur?

Klarade tentan! Ett steg på vägen. 30% kuggade, så är jätteglad att jag trots mina farhågor klarade den. Nästa tenta brukar tydligen 50% kugga på. Bara att bita ihop och köra på, men det där med graviditet och fler bebisar får nog vänta.

Apropå barnmorskor; har ni sett Barnmorskorna på onsdagkväll i SVT? Igår fick man äntligen se en förlossning jag kunde känna igen mig i. Och jag menar inte hon som födde i bilen. I första avsnittet var det någon som skämtande krystade ut bebisen, något missvisande kan jag tycka, men kul för henne.

At last

Solens strålar värmer upp jorden
väcker dem som sover till liv

vaknar utan en enda elak tanke

och vill bara väl

O. Ljungström

Efter en helg av städning och magsjuka känns det underbart att veckan har börjat med två fantastiska vårdagar. Dessutom ligger jag bra till studiemässigt, är ifatt och lugn. Livet känns helt enkelt finfint just nu! Latte på uteservering med sambo, snorpan samt O & I, kändes perfekt idag på eftermiddagen och jag myser fortfarande av att våren visat sig, även om den bara är på tillfälligt besök.

En sak som snurrar i huvudet är hur folk med flera barn pallar. Jag och sambon var däckade i magsjuka i lördags natt och söndag. Snorpan, som äntligen blivit frisk, var piggare än på länge och ville inte alls ligga i sängen med oss hela dagen. Hon ville mycket hellre krypa omkring, klättra på saker och busa. Det orkade vi inte riktigt, kan man säga. Hur gör ni som har flera barn? H&K - grattis till nya underverket! Nu när ni har två får ni klura ut hur man gör och sen berätta för oss. Min gissning är att man bara andas djupt, kämpar på och hoppas på det bästa. Och älskar med hela hjärtat förstås. Precis som man gör med bara ett barn.