Efter en himla mysig jul, som faktiskt var just himla mysig trots att i stort sett alla vi träffade blev sjuka (Hej, smittspidare!), är vi nu hemma igen. Det finns en anledning varför man säger borta bra, men hemma bäst. Jösses vad skönt det är att ställa ner väskorna i hallen och bara andas in hemma, hemma, hemma. Även fast det är underbart att vara borta också, särskilt när borta är gamla hemma.
Lite konstigt är det att hemma plötsligt blir borta och ett ställe man förut såg som främmande nu är hemma. Det är splittrat i magen och jag tror nästan inte att man kan förstå känslan om man inte själv flyttat långt bort från släkt och barndom. Där har jag hamnat iaf. Att komma hem till Norrköping är skönt och det är både en härlig, men samtidigt lite tråkig känsla.
Mycket väsen om ingenting kan man kalla det här inlägget, men se det istället som en liten filosofisk betraktelse om begreppet hemma.
2 kommentarer:
verkligen inte mycket väsen för ingenting :) bara så himla kul och härligt att läsa dina tankar då och då!!! lika roligt varje gång!
tur att jag bangade att ses då... ;)
puss & kram
Jag förstår verkligen din känsla!
Skicka en kommentar