Sen Snorpan började på förskolan har hon lekt mest med tre tjejer. Sen hon blev storasyster och började gå 15-timmar/vecka har det varit mer med en av tjejerna som också är 15-timmars barn. Vid flera tillfällen det här året har jag uppfattat att det är något som inte är helt OK på föris, för Snorpans del. I början var det för att hon ibland inte ville gå dit i perioder. Senare har det varit för att hon berättat att den här tjejen gjort dumma saker.
Jag tänker inte skriva allt, men jag måste pysa ut lite. Vi får ofta höra XX slog mig, XX bet mig, XX puttade mig osv. Droppen var när Snorpan i vanliga middagssamtalet sa XX sa att hon ska döda mig. Jag och C satte maten i halsen och visste knappt vad vi skulle säga. Snorpan fattade såklart inte varför vi blev så arga, hon visste bara att det var något dumt att säga inte vad det innebar.
Vi har naturligtvis pratat med personalen vid flera tillfällen, dels för att försäkra oss om att Snorpan inte beter sig på samma oacceptabla sätt (vilket de upprepade gånger försäkrar att hon inte gör, tvärtom, hon är noga med att säga STOPP och att springa till fröken istället för att ge igen), men också för att säga att vi helt enkelt inte tycker att det är OK beteende. Min dotter ska inte behöva höra att hon ska bli dödad på föris. Vi har ägnat långa delar av vårens utvecklingssamtal åt detta, vår och förskolans ambition är att uppmuntra till lek med andra barn. Fröknarna säger att Snorpan ofta leker med andra barn, att andra barn ofta vill leka med henne men att hon och den här flickan ofta halkar tillbaks till varandra. Vi pratar mycket hemma om vikten av att vara snäll mot sina vänner och leka med de barn som gör snälla saker, inte de som gör att man blir ledsen.
Vid middagsbordet ikväll fick vi höra följande efter en dag då flickorna enligt pedagogerna "lekt jättebra".
Vi ska gå till Sverigedemokraternas lekstuga jag och XX. Där finns det leksaker och toaletter. Fast jag fick inte säga. (Chockade föräldrar - check!)
och
Snorpan: XX ska stryka mig.
Jag (full av hopp): Vad gör man då, klappar man varandra?
Snorpan: Nä, man stryk, stryk, stryk. Slår.
Jag är jättestressad av det här, men lugnar mig med att det bara är 3 förisdagar kvar till sommarlovet. Det känns som att den här tjejens beteende "smittar" Snorpan och har gjort henne arg och kaxig. Inte trotsig, utan helt enkelt otrevlig.
Usch. Nu fyra dagars helg och sen, som sagt, bara tre dagar kvar.
Tillägg
Jag vet inte om det är utelämnande att skriva detta, det är en svår balansgång när det är någon annan inblandad. Jag vill kunna skriva om något som är väldigt jobbigt för mig, men det kanske blir för utlämnande om det lilla barnet. Vad säger ni, min vänner, som är proffs på etiska dilemman? Hjälp mig gärna!
3 kommentarer:
Usch vad svårt. Kan du inte prata med XX´s föräldrar? Eller är det fröknarnas jobb? Hade jag varit förälder till XX så hade jag velat att någon berättade det för mig. Å andra sidan, det är kanske för att XX har föräldrar som inte bryr sig så mycket som hon säger så hemska saker. Det kanske är det hon får höra hemma? (Nu skär det än mer i hjärtat när jag började tänka på det...)
Jag vet Joanna, man får lätt lite ont i magen å hennes vägnar också. Jag vet att hon har en storebror som är några år äldre och jag tror att mycket kommer från honom (utan att egentligen veta något om det) och jag tror att det kanske inte behöver betyda så mycket. Att hon säger saker som hon inte vet vad de innebär. Fröknarna för kontinuerligt samtal med hemmet som jag har förstått, men det kanske vore något att prova, att vi också pratar med dem. Jag vet inte.
Fy vad jobbigt var får så små barn sådana kommentarer ifrån!? Hoppas det reder ut sig under sommarlovet.
Kram
Mormor o Morfar
Skicka en kommentar