Maken är sjuk, troligen svininfluensan, är inne på 5e dygnet med feber, snart 4e dygnet med riktigt hög sådan. Det är jättesynd om honom. Vi börjar med att slå fast det.
Men det är lite synd om mig också. Jag är TRÖTT, inte bara för att jag inte sover. Barnen sover nämligen ganska så bra, men jag är trött i kroppen, huvudet och överallt. Ärligt talat, att han är sjuk innebär i stort sett att jag varit ensam med barnen i 4 dagar & nätter. (Jag vet att vissa är ensamstående föräldrar, jag beundrar dem!) Snorpan vill aldrig sova, idag blev jag så arg på henne. Maken sov, fjunis var ledsen och hon skrattade, sparkades och skrek när jag försökte få henne att sova. Så frustrerande. Och så jobbigt att ha varit arg. Det ger mig otroligt dåligt samvete.
Vill också spendera 4 dagar i sängen.
Nu sover de dock, alla tre, och jag tänkte ett tag göra dem sällskap. Tror inte jag har ro till det just nu dock, så kanske ska slå mig ner i soffan och se Sex and the city-filmen.
Och förlåt mig Anna för att jag inte ringt idag, men jag har inte hunnit under dagen och nu orkar jag helt enkelt inte.
2 kommentarer:
tänk om vi bodde när varandra! då skulle du bara kunna komma till mig och sitta i soffan och dricka te och fika och bli ompysslad och bara praaata :) du är stark och snäll! KRAM
Tack min underbara, undrbara kusin! Det var precis vad jag behövde höra. Och din soffa är mitt drömställe just nu!
Skicka en kommentar