Om bloggandet fortsätter i den här stilen går bloggen ett sorgligt öde till mötes. Vi får se om hösten bjuder på någon spännande vändning.
Idag väntar långpromenad med min fjuniga solstråle, finns en finfin sträcka runt strömmen här i Norrköping som jag försöker gå några gånger i veckan. Än så länge gör den mig supersvettig (amningshormoner+övervikt antar jag), men jag intalar mig att det bara är bra.
Har haft första veckan utan make hemma och det har faktiskt gått över förväntan! Visst blir det en del tjafs, särskilt när Snorpan och/eller jag är trött, men jag tror att vi snart hittar en framkomlig väg. Måste ta lika mycket på hennes krafter som på mina att hon så envist alltid vill bestämma precis allt själv. Det funkar inte riktigt så. Nästa vecka blir en utmaning - maken har två kvällsmöten och en natt borta, men jag känner mig full av självförtroende så det går nog bra.
Ni kommer väl ihåg kyrkovalet den 20 september!?
3 kommentarer:
Det är verkligen en härlig promenadsträcka det där.
och självklart kommer jag ihåg valet. Ska inte bara rösta, utan kryssa dig också ;-) (förutsatt att vi bor i samma församling, men tror det i alla fall)
(och du bloggar oftare än mig f ö ;-))
Tack Morgan! Japp, vi bor i samma församling (fr.o.m nästa år gäller det alla innerstadsförsamlingar) så då kan jag alltså räkna med ditt kryss. Hoppas valdeltagandet blir högre än sist!
kära kusin! jag kommer att sakna din blogg om den försvinner :( jag är en trogen läsare och älskar dina fina och kloka inlägg!
Skicka en kommentar