Känner att jag missat min vardag lite på sistone. Eller kanske snarare att ni missat den, jag är ju trots allt mitt uppe i den. Bloggen har istället fått vara en liten ventil där jag får tycka mitt, det är skönt och det har bara blivit så att vardagsrapporterna fått stå åt sidan.
Förra veckan var sista "skolveckan" innan jul, nu stundar praktik i 6 härliga veckor med start idag kl. 13 (håll gärna tummarna då, jag är nämligen inte helt säker på att jag helt minns hur man rengör lösgommar osv). Dessvärre kunde inte förra veckan utnyttjas till det tentaplugg den var avsedd för eftersom jag drabbades av bihåleproblems samtidigt som Snorpan och sambon blev sjuka. Vi har helt enkelt varit sjuka i en vecka. Inga nervsystems-mindmaps, ingen städning av badrum, ingen läsning av Katie Erikssons böcker. Nothing, bara lite mera tidspress.
Helgen har varit mysig, fast kort på något konstigt sätt. Kanske för att jag gick en s-kvinnor kurs i lördags (en helt annan historia iofs, vi kan ta det vid ett annat tillfälle), samtidigt som sambon och Snorpan var på hälso-och sjukvårdsrepskap. I söndags fick sambon naturligtvis frukost på sängen (i paketen låg tre par strumpor - klassiskt - och en tidningsprenumeration). Farsdagsförmiddagen ägnade sambon åt att fika med sjukhusets personal medan jag och Snorpan skrotade hemma. Söndagsfika hos HKTH och söndagsmiddag hemma. På det hela taget en mysig dag/kväll.
Mysigt känns för övrigt som ett ganska slitet och välanvänt ord i min vokabulär, nästan som att jag använt slut på det. Tips på synonymer?
Förresten, dokument inifrån igår kväll var inte det minsta mysigt, men oj vad sevärt. Jag vaknade i natt och grubblade massor på vad som hänt i vårt samhälle. Ibland/ofta känns det som att barn betraktas som ett problem som ska lösas, inte som en medmänniska man ska leva med.
För övrigt är jag glad att Belinda och jag fortfarande är på samma linje.
4 kommentarer:
Samlad kommentar på dina senaste kloka inlägg:
Jag är också på din och Belindas sida. Jag tycker inte alls att du är mossig och KDig. Jag tycker såklart att det går alldeles utmärkt att kombinera att sätta familjen främst/inte tycker att det är vettigt att ungar som inte behöver (<--kursiverat) vara på dagis jämtjämtjämt ska vara
det, med att vara feminist. Man är inte KDig för det. Jag tycker också att när man gör ett aktivt val och skaffar barn så måste man redan där göra en tydlig
prioritering, och ha en insikt om att man inte kan leva/jobba på precis samma sätt som förut. Något nytt, barnet, måste få gå före. Problemet är att det i för hög utsträckning är kvinnor, och nästan bara kvinnor, som tar det ansvaret enligt de nya prioriteringarna. Som hon chefen på svenska Handelskammaren i
London som avgår nu (som också Belinda kommenterar). Ingen tvekan om att deras dotter nog kanske skulle må bra av att hänga lite mer med sina föräldrar, och
att hela familjesituationen verkar lite tragisk (nu baserar jag det här enbart på artikeln i DN), men det som är nästan lika sorgligt är att man inte blir
förvånad över att det är hon som avgår från värsta coola toppjobbet, och inte hennes man. Hon blir liksom ett så bra exempel på att det antifeministiska inte är att tycka att barn har rätt att vara mer med sina föräldrar och mindre på dagis, utan att det är hon, nästan alltid HON, som gör "uppoffringar", och inte han. Skulle man i högre utsträckning dela ansvaret lika skulle det inte bli lika många timmar dagis.
Ett helt annat ämne:
Words synonymer på "mysigt": Trivsamt, skönt, angenämnt, hemtrevligt och puttrigt. Jag tycker att "puttrigt" ska bli ditt nya ord istället för mysigt. Det gillade jag.;)
Oj, vilken lång kommentar. Jag kom igång där kände jag. :) Sorry. När man inte orkar blogga på sin egen blogg får man skriva långa kommentarer istället. :)
Jag uppskattar verkligen din långa kommentar. Tack för den! Jag håller med dig, det ofeministiska är bilden av att det alltid är kvinnan som ska/bör lämna. Eftersom jagi nte tycker det så klarar jag mig från förklädet, mjölfingrarna och KD-stämpeln!? Jippie! :)
Nu har jag varit med dementa i 9 timmar och ska ta en dusch, sen ska jag ha det puttrigt i soffan. (puttrigt känns inte helt rätt än, men det är säkert en vanesak)
Nu har jag tänkt lite till, så nu måste jag kommentera lite mer. Jag tycker verkligen att det är så viktigt med den typen av "balanserade" åsikter som du och Belinda ger uttryck för i den här frågan. (Och i viss mån Fotbollsfrun, även om hon ibland är borta i KD-träsket och vandrar.)
De feministiska debatterna blir alltid så svartvita, framför allt när det kommer till familjepolitik. Istället för en tävling om att hämta först på dagis blir de en tävling om att hämta sist, för "barn mår minsann bra på dagis". DÅ är man mest feminist. Det gör att den verkliga frågan, om delat familjeansvar- det som är knäckfråga, hamnar i skymundan. Också de frågor som behöver lösas för att få ett mer delat och jämställt familjeansvar mellan mammor och pappor, som höjda kvinnolöner, hamnar i skymundan. Det är så trist för den svartvita debatten motverkar verkligen sitt syfte.
Delat ansvar ger inte bara färre dagistimmar för barnet, utan också ökat jämställdhet på så många fler plan, som i yrkeslivet, pensionsligan, osv... Delat ansvar gör framför allt att kvinnor i lika hög utrsäckning inte måste välja mellan statusjakt och karriärsvettningar och familjeliv/tid med sina barn, det går kanska att kombinera.
Aja, nu ska jag sluta.
Hoppas du har det superputtrigt. Hälsa familjen!
Skicka en kommentar