Sen Snorpan började i förskolan har vi tyckt att det varit bökigt att säga förskolan konstant, men vi vill samtidigt inte säga dagis (av kända anledningar såsom en tydlig pedagogisk verksamhet och en egen läroplan sedan 14 år). På något sätt blev begreppet vi använder oss av här hemma föris, det används flitigt, ligger fint i munnen och är kort och härligt.
Följande samtal utspelade sig imorse:
Sambon: Nu ska jag gå till jobbet, mamma är i skolan och du ska vara på föris.
Snorpan: Mmm och slängpuss
Snorpans fröken (ja, fröken säger vi fortfarande, där har vi inte kommit på något): Det är så himla bra det där ordet ni använder - föris - så vi har börjat använda det vi också.
Sambon: Har ni? Vad roligt! Ja, förskola blir så långt.
Fröken: Ja, och så känns det nästan lite pretentiöst att säga det jämt. Folk använder det ju inte. Föris är suveränt!
Kalla oss gärna pionjärer. Vi har löst 2000-talets största språkliga problem.
1 kommentar:
Haha, vad härliga ni är! Jag gillar också ert nya ord, föris, och har börjat tänka föris för mig själv när jag funderar på var A ska börja förskolan någonstans. Ni är bäst :)
Skicka en kommentar