Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
I rörelse. Karin Boye
Jag är lite trött. Fjunis har haft några trista nätter, men vi tror oss ana en tand så kanske kan det vara därför och därmed vara övergående. Hoppas det. Man blir ganska trött av att gå på sjukhuset 14-22 & sen 7-16 och får man då inte sova ordentligt, de få timmar det blir efter dusch, ombyte och nedvarvning, så känns det i huvudet. Särskilt när det upprepar sig och särskilt när man är en student som måste koncentrera sig enormt för att hålla alla bollar i luften och alla trådar i huvudet för att inte missa något. Har haft ansvar för flera patienter varje pass nu och det är roligt, samtidigt otroligt utmanande! Det blir många kom ihåg-lappar i fickan, och många tankar som snurrar även när jag lämnat sjukhuset. Jag är så otroligt glad & tacksam att jag och nära+kära är friska (peppar, peppar...). När jag har praktik (faktiskt varje praktikperiod) blir det så påtagligt för mig att det jobbigaste med att bo en bit från släkt och familj är rädslan att det ska hända någon något och man inte kan vara där. Inte något man bör/behöver grubbla på varje dag, men tanken kommer när man möter sjuka människor som saknar sina anhöriga. Och den är svår att slå ifrån sig.Har gosat ikapp med Snorpan, hon saknar mig när vi inte ses på 1.5 dygn (och jag henne såklart, men jag har lättare att se att det inte är så lång tid som vi är ifrån varandra) och ikväll har vi firat en underbar ettåring, så nu har lite energi återvänt. Ska sjunka ner i soffan snart och ta en kopp te med min man sen är lugnet och lyckan total.
Håller tummarna för en god natts sömn och att alla ni där ute får ha hälsan och lyckan länge än! Sömn och lycka - stort och litet. Som livet självt.
Vi börjar lite lugnt. W borstar lite.
Kakel - bort.
Jag och I går ut lite försiktigt...
...men det tog sån tid så snart blev det borrhammaren som fick jobba.
Borrhammaren låter förskräckligt så barnen slogs om hörselkåporna, 
Kakel borta. Dags för stommar och golv.
Bye-bye golvet.
Så här fräscht var det under golvet vid diskmaskinen.
Kan man gissa att tidigare boende har rökt inne!? 
Det gamla, trogna köket - på väg till sista vilan på returpunkten.
