Gå ut och var glad

Vi går mot bättre tider

Här verkar svininfluensan ge med sig. Nu jobbar maken på att mota den begynnande halsinfektionen i grind. Penicillinet ligger på apoteket och väntar, men helst vill han slippa och febern verkar släppa ändå. Än så länge har jag & barnen klarat oss. Peppar, peppar. Jag är tröttare än tröttast efter två nätter av barn som vaknat i skift. Längtar efter flera timmars sammanhängande, ostörd sömn! Den dagen kommer, jag vet ju det, men det är inte så lätt att komma ihåg när det känns som tyngst. Försöker komma ihåg att njuta av den här (underbara) tiden som ändå är försvinnande kort i en mammas & en bebis liv.

Ömk

Maken är sjuk, troligen svininfluensan, är inne på 5e dygnet med feber, snart 4e dygnet med riktigt hög sådan. Det är jättesynd om honom. Vi börjar med att slå fast det.

Men det är lite synd om mig också. Jag är TRÖTT, inte bara för att jag inte sover. Barnen sover nämligen ganska så bra, men jag är trött i kroppen, huvudet och överallt. Ärligt talat, att han är sjuk innebär i stort sett att jag varit ensam med barnen i 4 dagar & nätter. (Jag vet att vissa är ensamstående föräldrar, jag beundrar dem!) Snorpan vill aldrig sova, idag blev jag så arg på henne. Maken sov, fjunis var ledsen och hon skrattade, sparkades och skrek när jag försökte få henne att sova. Så frustrerande. Och så jobbigt att ha varit arg. Det ger mig otroligt dåligt samvete.

Vill också spendera 4 dagar i sängen.

Nu sover de dock, alla tre, och jag tänkte ett tag göra dem sällskap. Tror inte jag har ro till det just nu dock, så kanske ska slå mig ner i soffan och se Sex and the city-filmen.

Och förlåt mig Anna för att jag inte ringt idag, men jag har inte hunnit under dagen och nu orkar jag helt enkelt inte.

Lyxproblem

Jag vill så gärna ha nya upplagan av Vår kokbok, bara för att den är så himla snygg. Vi har den gamla som vi använder flitigt, så egentligen behöver jag verkligen inte köpa den nya. Ojoj, dagens i-landsproblem kanske.

Något att begrunda

Bortse från det där med Gud om det känns svårt att ta till sig. Innebörden är vacker oavsett, tycker jag.

Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga.

Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss - skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande?

Egentligen - hur kan vi undgå att vara det?

Du är ett barn av Gud.

Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.

Det ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra.

Vi föddes för att förverkliga Guds härlighet inom oss. Den finns inte bara i några av oss; den finns i alla. Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.

När vi gjort oss fria från vår egen rädsla, gör vår närvaro andra automatiskt fria.

Nelson Mandela, 1994.

(troligen skriven av Marianne Williamson)
Översättning: Sten Arkstedt

Höstsolar

Snorpan bakar

Snorpan ägnar sig ibland lite åt sin lillebror,

ofta sjunger hon en sång för honom eller vaggar hans stol.

Barnen växer och jag tänkte ge er lite av mina solstrålar denna grå höstdag. Samtalet med prästen Elisabeth var precis lika skönt som jag väntat mig & hoppats. Nu är psalmer & sånger valda så jag och Fjunis ska ägna en liten stund åt att öva in dem.

Magkänsla & tro

Nysjungen och nyfikad känns livet glatt idag. Alla lakan är tvättade, nya dammsugaren finns att hämta hos postens ombud och vi har familjetid att se fram emot trots alla jobbande helger. Jag och fjunis har precis varit på babysång i församlingshemmet, vet inte vem av oss som gillar det bäst. Trivs gör vi iaf, båda två. Och sång är ju bra för humöret så den här dagen har startat fantastiskt bra!

Jag är glad att dopet närmar sig, det känns pirrigt i magen att tänka på den vackra ceremonin för min lilla, underbara son. På måndag ska vi träffa prästen, "vår" präst, som jag är evigt tacksam att jag har fått träffa. Faktum är att samtalet vi hade inför Snorpans dop har betytt otroligt mycket för mig, på många sätt. Kanske lägger jag ut orden om min tro en annan dag, men just idag känner jag bara.