Grubbel

Vad skulle hända i världen om alla slutade skrika åt sina barn som om de vore odugliga monster och istället började se på barn som den här mannen?

Superlativ och kärlek

Jag har varit mamma i 367 dygn och jag vill inte vara utan en sekund. Snorpan är det finaste jag vet! Jag kan fortfarande sitta och titta på henne när hon sover eller njuta allra mest av att hon borrar in sitta trötta ansikte mot min hals. Jag älskar att man kan leka och skämta med henne och att hon har ett sånt tydligt sinne för humor. Det är skithäftigt att lyssna på henne och verkligen försöka förstå vad hon menar, hon är väldigt klok. Det är fascinerande att iaktta henne när hon ger sig uti världen och hur hon enträget kämpar på för att lära sig nya saker.

Min bebis blev ettåring idag, det är fantastiskt! Världens snabbaste år har svishat förbi och det känns ändå som att hon alltid har funnits här. Jag känner mig faktiskt rörd av att just jag och sambon får ta del av denna underbara människas uppväxt. Rörd och samtidigt oerhört ödmjuk inför livets mirakel.

Sommarlov är segt

Kanske har jag bara inte lyckats hitta lunken ännu, eller så är det helt enkelt så att livet numera går i sånt tempo och är så välstrukturerat för att kännas harmoniskt (jag vet att det verkar motsägelsefullt, men det är det enda som funkar för mig) att det är segt att inte ha några rutiner. Visst njöt jag idag den timme Sorpan sov, då jag och sambon satt på altnen med varsinn tidning och drack te, men ännu mer njöt jag när vi alla tre bakade en rabarberpaj.

Lite lurigt är det att förstå, jag förstår det knappt själv. Jag är nämligen inte helt klar över vad jag själv tycker. För i och med att almanackan fylls med dejter med nära och kära som ska hinnas med när vi är här uppe blir jag ändå stressad av att de tomma dagarna försvinner. Hur ska jag ha det egentligen? Tomma dagar = frihet att göra mysiga saker med familjen. Bokade dagar = mysiga träffar med människor jag saknar. Take the good with the bad kanske.

Midsommar fortlöpte bättre än förväntat, livet blir så mycket roligare med barn! Snorpan kröp runt på gräsmattan och skrattade. Tror inte att hon lämnade någon ocharmad faktiskt. Hon tog ett litet, litet steg vid två tillfällen också. Min lilla tjej!

Sillen var god, solen var varm, nubben äcklig (som vanligt), dansen seriös (för en gångs skull) och sällskapet härligt. Fantastiskt att träffas alla stora syskon med respektive. Jag har turen att ha en fin svåger och en svägerska som verkar jättehärlig!

Tänk att vi har blivt så stora. Lillasyster ska bli mamma och har köpt bostadsrätt med sin kille och lillebror blir snart myndig och har ett seriös förhållande. Mina syskon är en skatt!

Har mycket ont i bihålorna, har ju varit förkyld i 2,5 vecka. Hoppas fortfarande att det ska gå över av sig själv, men bihålorna blir inte bättre. Blir doktorn imorn om dunket inte lagt sig.

Uppdatering i punktform

Sambon har lämnat huvudstaden för en vända hemma, så jag har fullt upp med att lyfta bort Snorpan från alla teknikprylar i hennes mormors hus. Därför blir mitt första blogginlägg efter semestern kort, effektivt och oerhört läsvärt.

Grekland
*Solbrännan satt efter första dagen, trots att det regnade den eftermiddagen. Måste ha ärvt anlaget från pappa.
*Jag och sambon blev magsjuka. 2,5 dag gick bort för mig, han blev klar lite snabbare med bacillen.
*Snorpan fick feber en dag, men var ändå på relativt bra humör.
*Medelhavet var härligt, det tyckte även de båda bebisarna.
*Stället var sådär, vill man på mysig semester i Grekland skulle jag hellre rekommendera Samos än Lesbos faktiskt.

Kort sagt: Borta bra men hemma bäst har aldrig känts mer sant.

Snorpan
*Har ätit själv sen två månader tillbaka, men mest med händerna. De senaste dagarna har hon dock fått till skedtekniken så nu äter hon en skål yoghurt till frukost och fick idag i sig en hel barnmatsburk själv med skeden.
*Kan stå mycket stadigt utan att hålla i sig, nu väntar vi på första steget.
*Säger hej, hejdå, tack-tack (ibland), mamma, pappa, titta och skäller som vovven.

Sambon
*Är fortfarande min stora kärlek.
*Kommer snart tillbaka hit, jippie!
*Pratar om små spädisar med drömmande blick - hjälp!

Jag
*Är ruskigt förkyld, men ej längre magsjuk. Tack Gud!
*Längtar efter sambon
*Myser massor med Snorpan.
*Klarade tentan. YES!

Vi sticker!

Nu är det dags att ta sommarlov. Fixade utseendet på bloggen lite och tänkte ladda upp några bilder av Snorpan så ni har nåt att roa er med under min bloggpaus. Tentaresultatet väntar på måndag, så eventuellt kommer jag aldrig mer att skriva på bloggen :)

Sambon har lärt Snorpan att dricka ur blomsprutan. Sjukt säger jag, skitkul säger båda mina älsklingar.

Snorpan har blivit superbra kompis med min stora älg Herbert, hon har stenkoll på honom och säger titta dä så fort hon är i närheten av honom.

Snorpan har börjat resa sig upp och släppa taget. Hon tittar alltid på oss när hon gör det, som för att se om vi ser, och så ser sjukt stolt ut.

En liten betraktelse angående bröllopsfixeriet. När man väl har börjat rullar det verkligen på, det börjar ta form och när sommaren är slut är det bara ett knappt halvår kvar. Märkligt och mäktigt.

Vi hörs efter Greklandsresan. Puss

Ann-Sofie

Angående din kommentar för ett tag sen - jag har skrivit ett meddelande till dig på Facebook. Nya tiden kommunikation går via bloggen verkar det som :)

Dagens sanning

Åh, vad jag håller med om det här! Nu sover visserligen Snorpan bra i sin säng (som står bredvid vår) efter kvällsbuffningen, men hon får alltid komma över till oss om hon vaknar och är ledsen på natten. Det vänder sig i magen på mig av alla kalla uppfostringsmetoder som går ut på att få sina barn att smidigt passa in i sitt liv. Jösses, barnets liv då?

Se individen, det är helt fantastiskt att på så nära håll få följa en annan människas trevande steg ut i livet. Det största jag har varit med om, en upplevelse som verkligen kan få en religiös - ett sant privilegium. Jag vill ge henne all kärlek jag kan, torka varenda tår och ge henne den största trygghet man kan föreställa sig. Katerina skriver precis vad jag tycker. Älska, trösta, stötta och peppa.