Visst är det en tydlig signal för genus - färg och form på barnkläder skiljer sig ofta mycket åt för att barnens kläder fyller olika syften. Grovt generaliserat kan man säga att pojkars kläder ska kunna lekas i, medan flickor ska vara fina i sina. Det ligger så mycket mer bakom det här, men alla de egenskaper vi förknippar med flickor och pojkar förkroppsligas på något sätt på de stora kedjornas barnklädesavdelningar. Ett exempel: arga lejon på pojktröjan, söta kattungar på flicktröjan, tyvärr kan jag hitta hundratals exempel till.
Jag vill gärna dela med mig av några lästips i ämnet:
Skriet från kärnfamiljen skriver här och här.
Aftonbladet har en fruktansvärd berättelse om en pojke som mobbades för sina rosa kläder och hans förskollärare som tyckte att han skulle förberedas på att bli mobbad om han har nagellack och rosa kläder. Jag tycker både mamman och pojken är modiga som vågar gå emot det enorma tryck på att barnen ska kläs efter kön.
Och så en av artiklarna i SVDs serie om normbrytande. Den om att pojkar i klänning väcker känslor, vars ingress lyder:
Vad är det med klänningen som gör den så laddad – när den sitter på en pojke? Det är ju egentligen bara en bit tyg, ett klädesplagg. Alla barn leker med könsroller. Men utrymmet för vad som är okej att leka, klä sig i och göra är mindre för en pojke än för en flicka.
Det är intressant, det lyfts ofta fram som att det är flickor, och endast flickor, som är förlorna i genussorteringen. Medan mallen för pojkar är minst lika snäv, fast inkluderande andra egenskaper.
Några boktips i ämnet:
 |
| Kristina Henkel & Marie Tomicic |
 |
| Ylva Elvin-Nowak & Heléne Thomsson |
 |
| Kajsa Wahlström |
