4 dagar kvar

Nu får ni hänga med i nedräkningen - allt mitt fokus ligger nämligen på att fixa praktiken nu. Jag är inte en toppenstudent, hänger mest på. Saknar hugget, men antar att reflektioner också visar intresse och lärvilja (om man försöker tänka positivt iaf). Jag kämpar på, håller sammandragningarna på stången och inser att ju mer orolig jag är för att Bönan ska titta ut nu, desto troligare att jag får gå 17 dagar över tiden.

Just det, är över hinder nr 2 också. En annan lärare tar min examination, så imorgon kl. 11 kan ni väl hålla tummarna för att jag är grym på att identifiera och hantera omvårdnadsproblem!?

Snorpan sitter i sin fåtölj i vardagsrummet och ska stoppa in dockans napp i dockans mun. Snart kommer hon behöva hjälp, tror jag, man får ta i så dockans ansikte blir konkavt för att pressa in den hårda plastnappen.

Yes, nu kommer hon; Gockan vaken, hjälpa mamma, nappen. Underbara barn!

Jag vs. första hindret 1-0

Magsjukan stoppade mig inte. Tentan skriven. Och jag vet att man ska tycka att man är dålig och bli överraskad varje gång man lyckas med något, men nu säger jag som det är. Jag blir otroligt besviken om jag inte satte den! Sist kände jag iofs tvärtom och då gick det bra så kanske är det ett dåligt tecken, men just nu känns det som en lättnad. Och måste jag skriva tentan i augusti beror det iaf inte på vinterkräksjukan, och jag har chansen att få återkoppling på den jag skrev i dag. Jaja, jag håller tummarna.

Hinder nummer 2 har precis dykt upp och ska försöka övervinnas. Min kontaktlärare vill inte komma till avdelningen om en vecka (!) pga magsjukan som härjar där just nu. Den praktiska tentan skjuts alltså upp på obestämd framtid. Man tackar! Det är inte som att man som student får jobba i motvind någonsin. Eller som att man som student får välja om man ska gå till praktiken när magsjukan härjar. Dumt! Jag hoppas det löser sig. Jag kan liksom inte skjuta upp den. Jag kämpar faktiskt riktigt hårt för att fixa den här våren, att hon gör så då känns lite som, vad ska jag kalla det...en smäll i ansiktet. Tack för hjälpen, liksom!

Min favorit Lena Sundström skriver klokt om något helt annat.

Nytt perspektiv

Det där med att vara nervös inför tentan pga bristande kunskaper är nu ett minne blott. Nu är jag mer nervös över om jag överhuvudtaget kommer kunna skriva den. När jag kom till praktiken idag visade det sig nämligen att avdelningen var isolerad pga ett aggressivt magvirus. Jippi!

Håller tummarna att jag ska klara mig undan, men chansen måste nog anses minimal. Trots full skyddsmundering, osmittade patienter på "rena" sjuksköterskor och smittade patienter på "smutsiga" sjuksköterskor har nya fall uppkommit även under dagen/kvällen idag. Kanske hinner jag bli både sjuk och frisk innan torsdag, annars får jag väl skriva tentan i augusti. Jaja, än håller jag tummarna. Dags att sova. Bussen går 6.16 i morgon bitti.

Som ett blankt papper

Min studieteknik må kännas genial, och min man är jättebra på att förhöra mig (det bästa med att bli förhörd är för övrigt att man tvingas förklara saker för någon som inte kan, då landar kunskaperna). Det enda som saknas nu är kunskapen - huvudet känns helt tomt.

Praktikomgång två börjar idag, passet är slut 21.30, börjar 6.45 imorgon och så samma sak på onsdag. Finns med andra ord ingen mer tid för tentaläsning. Ajajaj.

Bara så ni vet

Idag är det 1 månad kvar till beräknad födelse. Helt sjukt! Spännande och roligt, men ack så overkligt.

Tentaplugg a la Sabina

När det börjar dra ihop sig till tenta följer mitt pluggande alltid ett visst mönster. Det förutsätter en ganska god studiedisciplin under terminen och det har ju jag. Mest för att jag tycker att det är så roligt. Nåväl, här ska ni få se hur min dagar har sett ut...

Steg 1
Dela in terminen i områden, beta av dem ett och ett i mind-maps. Tar sjukt lång tid att sammanfatta allt så kort, men är mycket lärorikt.















Steg 2
Titta på alla mind-maps och klappa dig på axeln nu när du varit så duktig!















Steg 3
Sätt in dina fina tankekartor i en plastfickemapp (världens bästa uppfinning för studenter!). Lägg gärna märke till affirmationen på framsidan.

Steg 4

In med allt i huvudet. Här har förhoppningsvis allt arbete med tankekartorna redan påbörjat inlärningsprocessen, annars ser det mörkt ut. I detta steg är det underbart med en make som förhör en. Jag har en sån, rekommenderas varmt!

Lycka till!

Det där med att tänka längre än näsan räcker...

...har uppenbarligen den här mannen missat. Fatta vad nöjd han måste ha känt sig när han äntligen knäckte nöten om hur vi ska bli av med alla sexbrott mot unga flickor. Och fatta hur puckad hans lösning är. Undrar hur länge han klurat på det, och i vilken ände han började. Om han började med att fundera på hur vi ska stoppa sexövergreppen kan detta knappast ha varit den första idén. Kanske är hans mål något annat, kanske skrämmer unga flickors sexualitet honom och då är ju det här en finfin lösning. Jag blir tokig! Börja debatten i någon annan skuldände, tack!

Tack ändå, Mikael, jag behövde lite ilska för att lyfta på rumpan och foglossa mig iväg ut i verkligeheten för att uträtta några ärenden.

Lite godis kanske?

Det är som vanligt här. Först blir Snorpan sjuk, tätt därefter maken och jag brukar kunna klara mig ganska bra (tack vare min uppväxt med 100 syskon!?), om jag blir sjuk brukar det komma när de övriga varit krya ett tag. Mycket riktigt, idag verkar det vara min tur - ögonlocken är mycket tunga, bihålorna tjocka och halsen svider. Hoppas att det är snabbt övergående, kanske räcker med eftermiddagslur. Tentaplugget fortsätter nämligen, och jag ska ju vara ledig i påsk, så en slappdag idag funkar inte riktigt.

Ska testa med en skön dusch, en stor kopp te och en kexchoklad. Kanske kan kickstarta kroppen lite så jag får de där traditionsenliga tenta-mindmapsen gjorda. Hoppas att de även denna termin är ett vinnande koncept.

Jag har förresten världens roligaste dotter! Varje dag bjuder hon på gapskratt genom någon rolig kommentar. Det är långa meningar nu. Treordsmeningarna förstår jag, men när hon drar in fler ord så blir det inte fullt lika tydligt.

Imorgon bär det av till Väsby, lillasyster fyller år. Snorpan är överlycklig! Så fort vi ska åka bil säger hon: Åka mormor? och imorgon kan vi äntligen svara ja.

Mitt liv som heffaklump

Det där med att man har stor mage och så kan ju kännas uttjatat när man når v. 34 i graviditeten, men allt jag tidigare sagt om att magen är stor tar jag tillbaka. Och jag vet att den kommer bli större (om allt går som det ska, peppar, peppar...). Men...jäklar vad jobbigt det börjar bli!

Att plocka upp saker från golvet är ett projekt som kräver återhämtning, att gå upp ur sängen kräver en liten vilostund osv. Det värsta är att jag blir förvånad varje gång, som alldeles nyss när jag plockade upp en halsduk och sen var tvungen att hämta andan en stund. Jag kände mig liksom lite häpen efteråt.

Igår fick jag schemat för nästa praktikperiod. Det ser bra ut, nu kommer belöningen för att jag körde så hårt den första perioden. Inte mer än 4 dagar i rad utan vila. Sista passet är en morgontur, på dagen 14 dagar innan beräknad födelse. Haha, det ska gå! Håll gärna tummarna.

Snorpan är förkyld och uppmärksammar mig på det titt som tätt genom att säga Titta mamma näsan samtidigt som hon pekar på näsan och drar in luft, eller försöker iaf. Lilla fisen, på dagarna är hon ganska pigg, men på natten vill hon sova nära, nära.

För er som tycker det är spännande - graviditetsvecka 34 beskrivs såhär på vårdguiden.se:
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. De vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas. Vikt 2 350 gram.

Snart är det Greyan!