Annons

Vi har satt in bröllopsannons i ett par tidningar. Vet inte när det går att se den i papperstidningen, men såhär ser den iaf ut på webben.

Praktiken rullar på. Fortfarande roligt. Blir mer och mer varm i kläderna. Underbart att jag ska arbeta med detta!

Livet som gift rullar på. Fortfarande lika tråkigt med ensamma kvällar med make på möte. Annars fortfarande väldigt roligt och stolt.

Snorpan har varit feberfri över helgen, men hade någon grads feber nu ikväll.

Hemlängtan till hemma i Upplands Väsby är just nu stark. Jättestark. Alldeles för stark.

Tiden är fortfarande lite knapp. Praktiken tar just nu 6 av 7 dagar i veckan. Hinner inte riktigt det jag skulle önska på hemmafronten, men njöt av bullbak i söndags. Tur att något som är så avkopplande kan fylla frysen.

Lägesrapport torsdag

Sov precis på soffan. Vaknade dreglig och stel med en Snorpan som intensivt ropade och klappade mig tillbaka till verkligheten. Är kämpigt med praktiken, fast överkomligt, det är att orka nåt mer än passen som blir svårt. Måste skriva en rapport (kort förvisso) om läkemedelshantering nu, men vill bara sova. Två pass kvar den här veckan. Har haft patientansvar igår och idag, för en liten trevlig dam med förskräcklig hosta. Det är häftigt!

Snorpan har hög feber, så här hemma får man ägna sig om omvårdnad, fast på ett helt annat sätt, här lockar vi i fröken mat, dryck och glass. Än har inte tempen vänt, men det är bara tredje dagen med feber.

Nyckelord: Trött, feber, pannkakor, glass, te, hushållsmake.

And so are the days of my life

Ni underbara människor som funderat på hur jag har det på praktiken skall icke längre gå undrandes. Jag har det bra! Tre tumultartade dagar är över och nu känner jag mig lite insniffad på avdelningen. Fick koppla några EKG och ta ett gäng blodprover idag. Det gick så oväntat bra! Dessutom är det häftigt att känna att vi har lärt oss massor i skolan, utan att jag riktigt har fattat det. Vissa medcinska (och omvårdnadsmässiga, tack och lov!) sammanhang kopplas automatiskt och helt utan problem vilket leder till att man kan ställa frågor och komma med kloka inputs.

Det är dock tufft nu, att se även relativt unga människor (inte i min ålder, men ändå betydligt yngre än förra VFU-perioden) så sjuka. Det kräver en hel del bearbetning och kanske är det därför jag är så otroligt trött.

Jag känner mig alltså rätt så mosig och trött - värre blev det eftersom jag hämtade Snorpan direkt efter mitt 8 timmars pass på sjukhuset, hon hade lite feber på eftermiddagen/kvällen och hade absolut ingen lust att göra något som jag tyckte att hon skulle göra (typ ta på overallen, hoppa in i bilen, inte koka sina bilar i soppkastrullen, inte riva ut alla blöjor ifrån skåpet i vardagsrummet, sitta på sin stol när vi skulle äta osv). Mitt tålamod var liksom inte det bästa och vi blev nog rätt gnälliga båda två en stund. Nu sover hon, min lilla älskling. Hon somnade i mitt knä i soffan, med Bönan buffandes och sparkandes på sig. Jag och min två små barn i ena soffhörnet. Underbart!

Sambon (eller är det kanske dags att börja skriva maken?) är på möte och jag ska nog ta en kopp te och några smörgåsar (har världens godaste bröd hemma). Kanske att senaste numret av Mama får göra mig sällskap.

Just det! Glada nyheter! Har inte känt av någon foglossning ännu på praktiken, trots 8 timmar/dag på benen. Wiho!

Kärnkraft

Alla som tycker att kärnkraft inte är så farligt, eller kanske rent av nödvändigt, bör ställa sig frågan Kan jag tänka mig att kärnavfallet förvaras nära mina barn eller barnbarn? Om svaret på den frågan är nej är det också ganska tydligt att man bör tänka ett varv till. Om svaret är ja vet jag inte vad mer jag ska säga.

Kärnkraften skrämmer ihjäl mig och jag fattar inte hur man plötsligt kan börja prata om det som någon typ av skänk från ovan. Den ultimata lösningen på både energi- och miljöproblematiken. Usch. Fram för fler vackra vindsnurror! De kan gärna få stå nära mig, mina barn och framtida barnbarn.

Förresten, enligt Vårdguiden är bönan i magen riktigt stor, läs bara det här:
Barnet är cirka 30 centimeter i sin fulla längd. Barnets ögon öppnas efter att ha varit stängda en tid. Det övar att öppna och stänga ögonen. Hörseln utvecklas allt mer och barnet kan hoppa till vid kraftiga ljud eller snabba rörelser från dig. Nu är överlevnadschansen stor om barnet skulle komma ut för tidigt. Vikt 1 kg.

Inte konstigt att magen är stor och ibland ganska så tung...

Vardag

Kanske börjar jag vänja mig så smått vid tanken på att vara gift. Någons fru. Jag blir iaf inte lika förvånad varje gång jag ser min vigselring, som jag blev i början. Vardagen kom ganska omedelbart när vi kom hem från bröllopsfirandet. Samma intensitet i skolan den här terminen som förra. Antar att det blir så när praktikperioden är lång och ligger tidigt. På lördag går jag mitt första pass på sjukhuset här i Norrköping, på hjärtmedicinanvdelning.Det ska bli både spännande och lite läskigt, vi ska ha ansvar för 2-3 patienters omvårdnad. Inte själva naturligtvis, men vi förväntas förhoppningsvis kunna något nu, mitt i utbildningen. Det är det som skrämmer lite.

Ska försöka komma på någon alla hjärtans dag-present till maken. Tips? Är schemalagd till 21.30, så alla romantiska middagar och liknande går bort dessvärre.

Herr, fru & fröken B

Var i skolan idag. Känns som om helgen var en dröm! Overkligt att det var och overkligt att det redan är över. Det var så fantastiskt! Tack alla som gjorde vår dag så minnesvärd och varm!