Nu är glada julen slut

Hemma igen - trötta, mätta och mycket lyckliga. Jag ska ta tag i julbloggen, kanske lägga in några bilder på min tös i förklädesklänning och kanske någon på den söta, goa lilla kussen, men det får vänta. Har ont i ryggen och mycket tunga ögonlock. Känns sådär att vara sliten redan i v. 21 av graviditeten, antar att det har att göra med att det inte var vansinnigt länge sen jag gick igenom det här förra gången. Ska försöka vila mycket så att terminen går som en dans, eller åtminstone går.

Ultraljudet gick bra, så bra att jag lagt upp en liten bebis-på-jäsning-ruta här bredvid. Tyckte den var söt. Otroligt många dagar kvar. Tur är väl det. Bebisen i magen låg stilla med benen i kors under ultraljudet, precis som sin storasyster. Och precis som sin storasyster såg den så söt ut så på de suddiga bilderna.

Sol ute, snor i sinne

Sista dagen på praktiken idag, otroligt vemodigt, kommer sakna alla damer och herrar! Några av dem extra mycket. Det känns så sjukt att nästa gång jag påminns om dem troligtvis kommer vara i en dödsannons i NT. Har varit med om två dödsfall på avdelningen under mina veckor och de är inte i superform de övriga så vintern kan kanske bli jobbigt. Vill vara kvar där och smeka kinder och hålla handen! Har aldrig i mitt liv trott att jag vill jobba med äldre, men plötsligt känns palliativ vård som ett alternativ för mig i framtiden.

Från en sak till en annan; vi ska på ultraljud i morgon och jag är faktiskt lite nervös. Kan man ha sån himla tur att man får vänta två friska barn i rad!? Det är det läskigaste med att skaffa ett barn till, tankarna på att det har gått så himla bra och lätt första gången, kan det verkligen bli så en gång till?

Just det, Joanna, det är en saffransdeg tror jag (ingen jätteskillnad mot en vanlig vetedag iofs) och fyllningen består av hackad mandel, smör, socker och kanel. De blev faktiskt jättegoda. Kan lägga ut receptet om du vill?

Jag har gjort julgodis och lagt små fina burkar också. Två fick jag med mig idag, en som min handledare fick och en som jag gav till avdelningen där jag varit. En burk ska till Snorpans föris-fröknar i morgon och en ska till sambons mormor och morfar på söndag. Det känns härligt att chocka sig själv med lite hushållspyssel!

Det är en bra dag idag!

Såg precis att tentaresultatet kommit, en dag för tidigt. Vågade knappt titta, men kunde såklart inte låta bli och gissa hur det gick.

Jag klarade hela skiten! Till min stora förvåning.

Saffransbak

Som jag har förstått det säger man saffran här om lussebullar. Den typ jag bakade var lite annorlunda med en smarrig fyllning. Mmmm. Dessutom har de sirap på risgrynsgröten. Visst är det tur att jag ska gifta mig? Jag har ju hela hemmafru-looken! Om man bortser från den maffiga mönstermixen.

Min bebis

Snorpan 5 månader

Snorpan 1 år och två veckor senare

Visst är hon ganska lik sig? Men ändå, en tjej istället för bebis. Tänk om man själv utvecklades lika mycket på ett år som Snorpan har gjort. Man skulle ju vara konstant utbränd.

Idag lussade barnen på föris för sina stolta föräldrar, de var så fina! Snorpan tillhörde skaran som valde att sitta kvar på golvet och undra varför det var en sån massa vuxna i lekrummet, några barn valde att gallskrikande springa mot sina föräldrar, medan ytterligare en kategori valde att göra rörelserna ordentligt och sjunga med ett leende på läpparna. Den sista kategorin bestod mest av stora barn.

Annars då? Jo nu:
*har Snorpan blivit frisk
*tampas jag med skolan om hur jag ska kunna fixa nästa termin. Ett tag såg det så illa ut som att jag måste ta studieuppehåll från januari. Vill inte! Älskar studierna. Håll tummarna!
*har jag praktik fortfarande. 7-17 hela helgen. Får pussa Snorpan på kvällen.
*är jag full av kärlek

Det där med att ropa hej

Jag tänkte igår att jag skulle skriva ett inlägg om hur skönt det är att vi alla tre är friska, äntligen! Den tanken skulle jag aldrig ha tänkt visade det sig. Snorpan fick hög feber och har haft drygt 39 grader sen dess. Vår lilla komet som brukar studsa runt hemma vill bara sitta i knät. Och så kvider hon maamaa och paapaa.

Håll i hatten!

Jag har haft en toppenvecka på praktiken! Idag fick jag lägga om två kladdiga, fina sår alldeles själv och så fick jag rapportera om en svårt sjuk boende på ronden med läkaren. Äntligen får jag bekräftat att jag valt rätt!

Nu ska det bli så skönt med helg och slippa gå hemifrån 6.30. Det i kombination med alla intryck från äldreboendet är tröttsamma för mitt lilla huvud.

På allmän begäran...

...här följer ett självömkande, bakterieosande blogginlägg

Jag lever.

Igår var det T-day, t som i tenta. Den gick åt skogen, omtentan here I come. Det här med sjuka barn, sjuk man och sjuk själv i tentapluggsvecka samt över tenta är inget att rekommendera. För att fördjupa sig i min sjukdom kan man googla: Jävlar vilken rejäl, skitjobbig pissförkylning med extra allt.

Det har varit tufft, men än tuffare var det när klockan ringde imorse för ett 10 timmars VFU-pass på äldreboendet. Gruset i ögonen ville aldrig försvinna. När jag reste mig ur sängen för att fälla ut kroppen kände jag världens jäkla smärta i nacke/axlar. När jag försökte komma på vad som kan ha orsakat det mindes jag plötsligt hur jag vaknat i natt, balanserande på sidan längst ut i sängen, med en varm, underbar korv tätt, tätt intill min rygg. Antagligen hade jag legat så ett tag och spänt mig innan jag vaknade och lyckades väcka sambon som fick lyfta undan snuskorven. Ajajaj, vetekudden sitter som klistrad ikväll.

Dessutom är det mindre än två månader kvar till B-day, b som i bröllopet. My God, hur ska det gå? Inbjudningskorten är skickade och ringarna hämtade, så gifta blir vi ju på nåt ätt. Förhoppningsvis får alla mat, dryck, stol och mys också...

En rolig grej; Jag stack en man idag! En skruttig, liten sjuk farbror fick jag sticka. Det är inte lätt att hitta venerna på de där gamla tanterna och farbröderna. Jag lyckades dock och fick mina två rör. Häftigt! Det coolaste var dock att jag visste vad de olika proverna innebär, vad det var de skulle analysera.

En till rolig grej; I helgen fick jag träffa min underbart söta lilla systerson igen. Med handsprit på fingrarna kunde jag till och med känna lite på den lilla fjunisen.

Ännu en rolig grej; Bönan i magen lever rövare och ger sig till känna allt oftare. Nu syns magen ganska väl, så det är skönt med resåren i arbetskläderna på boendet...

That's it. Skönt att jag tog av mig offerkoftan på slutet.