Järnspikar

Jag ångrar mitt inlägg lite. Jag vill inte få det att låta som att jag är superduktig som gör en massa saker. Jag hatar såna tävlingar. Den som presterar mest är bäst, liksom. Dagen idag har varit härlig trots det snabba tempot, det var egentligen bara det jag ville säga.

Höst, ljuva höst

Höst innebär veckohandling, dessvärre uppskattar inte Snorpan det lika mycket som jag och C, så då får man hitta på roliga grejer. Snorpan vill gärna ha självscannaren, men en gång har hon raderat hela minnet på den så vi fick hämta en ny och scanna om allt i påsarna. Sedan dess är den ajaj.

Sambo och Snorpan framför TVn, lördagsslappande.

Plötsligt är de efterlängtade rutinerna tillbaka. Som jag har saknat mitt inrutade liv. Sambon och jag satt en kväll i veckan och gjorde schema till förskolan. Visserligen kändes det lite trist att varenda kväll är bokad av något. Antingen Cs möten eller så ska jag iväg på något eller träna. Det var deppigt. Men det är ändå underbart att äntligen kunna planera igen!

Idag har vi njutit av vår lediga dag, vi har njutit intensivt. Som traditionen bjuder när någon av oss fyller år har vi ätit hotellfrukost med familjen E-O-I, sedan följde promenad runt strömmen med en kort fika efteråt, vidare till stan för att uträtta några ärenden, lunch och sen hem. Jag och Snorpan somnade på sängen och sov i 1,5 timme, under tiden lagade sambon middag och matlådor till veckan. Vilken man! Nu går diskmaskin och tvättmaskin och vi ska iväg på inflyttningsfest. Jag känner mig harmonisk trots intensiteten.

Japp

Tro det eller ej - lämningen gick jättebra! Hon snyftade lite innan hon knatade iväg och sträckte handen till fröken. Jag gick förbi gården efter bara någon minut på vägen till skolan och kunde kika in. Då såg jag att de hämtade hink och spade i förrådet och det verkade inte gå någon nöd på min lilla Snorpa. Skönt! Samtidigt känns det lite konstigt att hon klarar sig så bra utan en...

Nu ska här intensivpluggas! (Det är faktiskt sant, det finns redan massor att göra i skolan. Underbart att rivstarta!)

För er som undrar

Nu går det mycket bättre med förskolan. Snorpan är fortfarande lite ledsen vid lämning, men går sedan iväg med en av fröknarna utan något större knussel. Hon börjar inte snyfta när vi hämtar heller längre, nu blir hon istället glad och visar allt hon gjort under dagen. Jätteskönt! Till saken hör dock att de gånger då lämningen har gått bra har det varit sambon som lämnat.

Min senaste lämning kan ni läsa om i ett blogginlägg längre ner på sidan...

Idag ska jag lämna så då får vi alltså veta om det är lättare för sambon för att han är lugnare, eller om det är för att Snorpan har vant sig vid förskolan. Håll tummarna!

Homesick

Jag lever med min stora kärlek, jag har vetat från i stort sett första stund att vi skulle leva tillsammans. Vi har en underbar dotter tillsammans och jag trivs otroligt bra i skolan.

Ändå känner jag mig deppig vissa dagar. Idag är en sån dag. Jag känner mig ensam. Långt från stora familjenätverket som jag alltid tagit förgivet. Långt ifrån vänner som är mina, inte hans som sedan blivit mina. Det är sorgligt. Det sorgligaste är att var vi än bestämmer oss för att bo kommer minst en av oss känna sig sorgsen och sakna något/några vissa dagar.

Vi är ändå bara uppväxta 18 mil ifrån varandra. Tänk de som träffar mannen/kvinnan i sitt liv på andra sidan jordklotet. Snacka om hemlängtan.

Träning

Höstens första träning är avklarad. Har ju inte tränat på riktigt på två månader så det var tufft och ljuvligt!

Före:



















Förväntansfull, fortfarande hel och ren.


Efter:



















Trött, svettig och lycklig

Hjärta av stål

My God, lämningen idag var inte av denna värld. Hon grät när vi kom fram till förskolans grindar. Jag försökte alla möjliga Jesper Juul-knep, sa att jag såg att hon var ledsen men att mamma ska till skolan, pappa jobbar och Snorpan ska vara på förskolan idag. Hon lugnade sig betydligt, men så fort vi kommit in på avdelningen tilltog gråten, plötsligt var den närmast hysterisk. Min lilla, lilla, älskade bebis. Mamman var förnuftig (kopplade på den kalla hjärnan), kramades hejdå och gick ut och vinkade. Fy fan.

Till saken hör att hon har sovit jättedåligt inatt så jag tror att den kraftiga reaktionen beror mycket på trötthet, när jag ringde till förskolan efter en halvtimme satt hon i frökens knä, hon grät inte längre men hon var lite ur slag. Jag hoppas att det är tröttheten och inte är Snorpans kompis Is förkylning som är på väg. Vi vill inte bli sjuka just nu! Jag är supersugen på att skolan ska dra igång ordentligt. Längtar efter föreläsningar om nervsystemet och att öva injektionsgivning! Och att ha Snorpan hemma ett par dagar från förskolan befarar jag skulle göra det ännu tuffare att lämna sen. Vi vitamin c-boostar och har mössa på.

Igår var det kalas för älsklingen! Full rulle i några timmar och sen plötsligt tomt. Kalas är superroliga, men det är också himla mysigt när kalaset är slut och man tar en kopp te och njuter lite av tystnaden. Jag körde vidare med stickningen igår, det är ett litet projekt till bröllopet, hoppas att det blir så bra som det ser ut i mitt huvud.

Back on track

Stickningen gjorde susen. Hann jättelångt och tankarna mådde bra av att rensa sig själva lite. Tror att man måste låta tankarna snurra, annars stängs de in någonstans och blir skitjobbiga när de väl visar sig. Jag tillhör ine den skara människor som tror att saker försvinner, bara man ignorerar dem tillräckligt noga.

Idag har vi städat, målat en vägg, hälsat på svärmor och avrundat med en hemjord pizza. Himla mysigt och familjigt. Om jag ska vara uppriktigt har sambon stått för det mesta fixet hemma eftersom jag har blivit så sjukt trött. Vet inte vad det är för stressreaktion, men något är det som gör mig supertrött. Antagligen är det mina stora rensarplaner innan höstterminens början som spökar. Jag har inte ens hunnit rensa garderoben, och då har jag ändå fixat något varje ledig sekund som Snorpan har varit på förskolan. Problemet är att hon bara fått vara där 15 timmar denna vecka (iom att min skola inte har börjat ännu) och vi valde att ha henne där 3 timmar varje dag, så när hon hade blivit lämnad hann jag i stort sett fixa undan efter frukost och sedan förbereda lunch innan det var dags att knata iväg och hämta.

Imorn blir det kalas för sambon som har högtidsdag. Jag har tappat bort mitt kort som jag köpt, så får väl sätta igång och tillverka ett eget lite snabbt.

Nygammalt

Hittade en gammal dagbok i ett lådrens, så jag läste den. Jag gör det ibland - läser gamla dagböcker alltså. Hur roande och fängslande det än kan vara drabbar mig nästan alltid en lite vemodig känsla efteråt. Lite: Just det, så var det då. Vem är jag nu? Hur hade 17-åriga jag tänkt mig livet? Hur kommer det sig att vi två slutade vara kära i varandra - egentligen? Och så vidare till förbannelse. Ikväll är en sån kväll, jag ska ta en kopp te och börja på ett stickprojekt så får tanka vandra fritt lite. Ibland behöver de få göra det, tror jag.

Stolt

Lillebror fyllde ju 18 häromdagen, tidig eftermiddag skrev han sitt teoriprov som han klarade och igår (dagen efter 18-årsdagen) ringer han och får en sista minuten-uppkörningstid. Som han klarar! Han är bäst! Jag är tokigt imponerad. Min duktiga, lilla lillebror.

Och jag, jag köpte klädsel till bröllopet igår. Vill att det ska vara januari nu, längtar oerhört mycket efter att bli den där fantastiska mannens fru.

Storbror

Min lillebror blir myndig idag. Hipp hipp hurra!
Börjar jag bli vuxen då? När lillebror, som alltid varit liten plötsligt räknas som vuxen? I guess. Fast det är kanske helt logiskt och ok, jag har ju barn och planerar bröllop för fullt. Man får nästan hoppas att jag är vuxen då faktiskt.

Jag ringde min kompis Lisa igår - hon fyllde år - men så när hon svarar slog det mig att hon är utomlands. Detta kan man tänka sig gör att jag extra effektivt utnyttjar samtalstiden och försöker få fram något kärnfullt. Icke. Jag blir jättestressad och får knappt fram något vettigt, mer än grattis. Så kan det gå. Så typiskt mig på något sätt, istället för att "vara" i situationen ska det analyseras och funderas på konsekvenser (typ, nu kostar det här en massa pengar för henne och jag stör deras kväll). Något att jobba på helt klart - vara i nuet!

Idag är Snorpan på utflykt med förskolan. Inskolningen har gått jättebra, men nu har hon fått separationsångest och vill inte alls bli lämnad. Tydligen kan det bli så när de kommer på att de ska bli lämnade där, varje dag, det är inte bara ett ställe där man är och leker ett tag. Det gör iaf ont i mammahjärtat att lämna en gråtande bebis. Hon kommer ha det bra!

Måste se!

Älsklingen är på fest, så fritt fram i videobutiken. Det blev Dixie Chicks-dokumentären Shut up and sing. Se den! Jag överdriver inte när jag säger att det är något av det bästa jag sett, den berörde mig oerhört mycket. Så varm, otäck, glad och nära. Se, gråt, skratta, lid och njut.

Tanken svindlar

För ett år sen satt jag i soffan och ammade en liten fjunig bebis som luktade så gott, så gott. Om en halvtimme har samma bebis, som nu är något mindre fjunig men fortfarande luktar himmelskt, sin allra första timme på förskolan. Inskolningen startar idag.

Det är väl som talesättet säger - tiden går fort när man har roligt.

Kalmar, Österlen och Bornholm

Vi hade några veckor hemma, eller för min och Snorpans del mest i Väsby, innan nästa semesteretapp drog igång. denna gång gjorde vi en liten roadtrip på vägen till Sandvig på Bornholm. Jag är imponerad över att hon fixade alla biltimmar, det är ju så att man själv ledsnar på att åka bil efter ett tag. Som tur var hade vi russin och bondgårdsboken. Nu kan hon hur gris, ko, får och vovve låter.

Min lilla flicka med balanserande armar och en stark framåtvilja. En vecka som gående och nu flög hon i princip fram, på vingliga ben.

Mina älsklingar pussas vid vattnet vid Kalmar slott.

Snorpan fick känna på vattnet, men det var lite för kallt i hennes tycke...

På Österlen bodde vi ett supermysigt B&B där jag kunde sitta och läsa samtidigt som Snorpan fick ägan sig åt sin favoritsysselsättning. Gå och klättra.

Vi besökte Ale stenar där det verkligen blåste friska vindar. Jag tycker att sambon är jättefin med vinden fläktande i håret och en kaffekopp i handen.

Jag och Snorpan i Glimmingehus.

Pappan och Snorpan vid kyrka i Simrishamn.

Snorpan äter favoritfrukten nektarin på balkongen där hon har sällskap av lillmoster.

Snorpan äter nektarin på stranden

Mamman, Snorpan, stormostern och kusinen i magen

Mamman och Snorpan med den fullkomligt fantastiska utsikten från vår balkong

Snorpan sover så gott hos mig att jag inte kan lägga ner henne, trots att hon är varm och har svettats så min axel blivit blöt.

Sambon och Snorpan äter mjukglass på stranden. Vi hade riktigt stekarväder hela semestern. I år har vi kunnat tanka mycket a-vitamin inför vintern.

Två bebismagar på stranden

Grekland

Dessvärre har jag redan sabbat min catch up ordning. Innan Snorpan fyllde ett i slutet av juni var vi ju i Grekland. Närmare bestämt på ön Lesbos, staden Petra. Vill man åka till en mysig grekisk ö finns det enligt mig några andra att välja mellan. Well, här kommer några bilder från greece.

Mamma och bebis i vattenbrynet. Mys.

Pappa och bebis i poolen. Mys.

Snorpan älskade Grekland, dels var yoghurten jättegod, vattenmelon var mumsigt som mellis och de ropade Ella, ella hela tiden.

Mamman med bestämda posen. Dock milt leende.

Snorpan 1 år!

Frukost på sängen var lite märkligt och otroligt roligt!

Paketöppning, assisterad av lill-moster.

Plötsligt fyllde lilltjejen ett. Otroligt. Den vackra lilla, utelämnade, röda, skrynkliga, pipiga, underbara bebisen har blivit stor. Numera mycket rörlig, mycket envis, bestämd (vem hon brås på? Ingen aning!), högljudd, rolig, busig och fullkomligt fantastisk! Jag trodde aldrig att det skulle vara så roligt att hon blev äldre. När jag satt där och hon sov på mitt bröst ville jag aldrig att hon skulle bli stor. Folk som sa det blir bara roligare avfärdade jag som människor som aldrig upplevt samma underverk som jag (ja, både uppblåst och naivt). Men, de hade rätt, som tur är. Det blir bara roligare!

Två kalas (ett hos mammans hemma och ett hemma) blev det och Snorpan njöt av all uppmärksamhet och tårtorna. Presenterna hade hon lite svårt att ta till sig. Det blev lättare när lugnet la sig och hon kunde bekanta sig med dem en och en...

Sommarblogg

Tänkte be er om en tjänst. Jag bloggar ikapp sommaren under dagen och kanske imorn, ni låtsas som att alla inlägg kommer vi olika tillfällen. Alltså - jag har bloggat flitigt under sommaren. Deal? Funderade på att klumpa ihop allt i ett inlägg, men det kändes inte rätt, så kör någon typ av catch up nu, i flera inlägg. Då kör vi!